Oh, it's on.

Tro int' att jag gett upp bara efter ett par dagar med min nya utmaning till mig själv. Ha lite högre förhoppningar kring det hela. TIll mig och till min i mångt och mycket väldigt splittrade självdisciplin. Jag kan vara otroligt strikt med mig själv i vissa avseenden och vara så som en alkispappa på 70-talet i andra. Det vill säga frånvarande och kränkande, gentemot mig själv alltså.

Nej, jag tänker inte svika mig själv i det här avseendet. Det är otroligt viktigt att hitta tiden, att ta tiden, till att faktiskt sätta sig ner och formulera mig själv. Särskilt som det är ett sätt för mig att nå ut, beröra, men framför allt att hitta mig själv.

Jag kanske har sagt det hundra gånger förut, minst, men jag tror inte att det går att skriva objektivt. Jag tror inte att det går att göra objektiv konst. Nu kanske ni, min duktiga skara på fem läsare, att jag slår på stora trumman då jag kallar det jag skriver för konst och sällar mig till den gruppen, den typen, av konstnärer. Men faktum är att det spelar ingen roll, för det gör jag. Jag diktar och jag skriver berättelser. Jag delar anekdoter och tankar. Jag spekulerar och använder filosofin. Jag brukar språket och försöker att göra det till mitt eget. Både som redskap och slutlig konstform.

Att blogga är i sig kanske inte en jättekonst, eller det har i alla fall slutat vara det i många avseenden. Långa utlägg, även om de handlade om smink eller andra ytligheter, har bytts ut mot bilder och mikrobloggar och tidningarna, dagstidningarna alltså, har rört sig mer och mer från den konventionella journalistiken gentemot det bloggosfäriska sättet att uttrycka sig. Tabloider och SEO och ex-bloggare som kommentatorer (ingen nämnd, ingen glömd).

Ingen konst kan skapas objektivt; konst bygger på subjektiva upplevelser, antingen interna eller externa som kan råka slå an på det universella. Men en objektiv konstform finns inte. Inte ens AI-konst är objektiv, den filtreras genom subjektiva inputs och promptar och bygger naturligtvis på redan etablerad konst - där originalkonstnären inte får något tillbaka, vare sig monetärt eller genom kritik.

Nu snurrade jag förvisso i väg, men det brukar bli så ibland. Jag är långrandig, de ¨  t vet jag, och det är en av mina akilleshälar, har en av mina chefer sagt. Så hur gör djur? Min poäng är i alla fall den. Jag har skrivit idag, det här är faktiskt det andra inlägget, men det första som avslutas. Mitt första inlägg blev ett fiktivt narrativ som jag måste vrida ett steg mer eller mindre på, för att verkligen få det dit jag vill. Så nu vet ni. Det kanske kommer två inlägg en dag. Håll till godo.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor