El Sueño. (del 1)
Boken som låg på nattduksbordet var sliten. En gammal Guillou som lästs minst trettio gånger om, säkert mer än så. Men det var den enda boken han faktiskt hade kunnat få med sig. Den var inte Guillous bästa, den var inte ens särskilt bra, men någonting nytt fann han i den varje gång som han läste den, så det måste han ju ändå ge karln.
Det var någonting med att kunna handlingen, se slutet och känna samma gamla slitna sidor som bara blev gulare och gulare med tiden. Han visste inte om just denna blivit film, men han trodde inte att den hade hållit samma mått som andra. Hållit samma mått som för att kunna bli ett hyggligt manus. Men den var hans, och det var hans hållplats, och tröst och den lilla biten av svensk "kultur" som han hade fått med sig från föräldrahemmet.
Trettio år sedan. Eller 29. Men det sista året var ju ändå nästan på riktigt till sin ända, och det är alltid lättare att avrunda uppåt än neråt. Det var svårt att förstå, det borde inte ha gått så mycket tid. Men det skvallrade både ändrade rutiner, mörkare hy, ringar under ögonen och mindre hår på hjässan om. Ingen var purung längre, och lika bra var väl det. Att vara ung har sina fördelar, men ju äldre än han blev insåg han att erfarenheten och ålderns visdom vägde tyngre än något pojkstreck eller en vecka på Kos med grabbarna. Erfarenheten gav en insyn om livet som det egentligen var, som att den dragit bort den ridå som ungdomligheten försökt att täcka existensen med. Det var inte så här det var tänkt att det skulle bli, men när blir det någonsin det?
19 år gammal hade han åkt på retreat för att jobba på sina alster. Han hade vetat att han ville bli författare ända sedan barnsben och hade block upp och block ner fyllda med bevingade ord, meningar och fraser, sagor, påbörjade och avslutade, minnen om Eiffeltornet, safarihistorier, tankar. dikter och anekdoter. Som en ovattnad blomsterrabatt med nyplanterade omärkta frön. Omöjligt att förutse något resultat. Han ville framför allt jobba på ett manus han tänkt på länge, ett sci-fi epos med steam-punk-karaktär och ett persongalleri som sträckte sig från ena hörnet på galaxen till det andra.
"SKRIVRETREAT- andas samma luft som Miguel de Cervantes och vandra samma leder som Don Quixote!
Drömmer du också om att bli författare, eller kanske du redan är etablerad och bara behöver ett ombyte? En ny källa av inspiration? Längtar du bort och samtidigt hem? Ta steget och boka ditt rum idag, begränsat antal platser tillgängliga. Gästerna är hemliga, men kommer garanterat ge feedback på ditt manus, feedback som får dig att storkna. En vecka åt gången, max två veckor sammantaget per person. Halv pension ingår, helpension finns som tillägg."
Annonsen hade gått, både i den tidning han prenumererat på men han hade också sett den på diverse ställen på internet. Han kollade sitt sparkonto och såg till sin fasa att han hade råd. Det hade varit så mycket lättare att bara avfärda det hela på ekonomisk basis än att faktiskt behöva ta ställning. Studenten, ett sommarjobb och sen iväg. Fan. Drömmar ska ju hållas på halster, de ska ju inte genomlevas eller uppfyllas. eller?
Kommentarer
Skicka en kommentar