ON/off. Del 2.
En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist. Det man flyr till kan vara olika saker. En fysisk verklighetsflykt kan vara att åka på en resa. "[...] eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd." Alkohol och diverse drogers effekter kan också göra att man upplever att man slipper verkligheten för en stund. 2
"Lurar vi oss själva eller är viss verklighetsflykt en förutsättning för att orka med livet?" 3
Flödet gör att vi blöder i ögonen. Gör att varje scrollning neråt är ett tapp av liv, är som ett steg ner i ännu en av Dantes cirklar. Alla utvecklare jobbar på samma sätt, och nu inte bara inom ny media, utan även traditionell som har blivit allt mer sensationell och fångstinriktad. Får man sina medlemmar eller sina användare att stanna kvar, bara fyra, eller tjugosju minuter till, så är det gränsen mellan liv och död, mellan att vara och att försvinna och inte bara i cyberspace. Det medium som har flest användare i slutet på dagen är också det som kontrollerar opinion, styr pengar och vinner mest makt.
Vi scrollar utan att ge en minsta tanke på vad vi konsumerar och varför. Vi flyr in i våra jättesmå eller jättestora manicker och glömmer för ett tag att vi har folk runt omkring, verkliga problem och andra saker att göra. Vår pånyttfödda eskapism föder neoliberal hyperkapitalism. För varje svep neråt i flödet, för varje svep höger eller vänster på dejtingappen, för varje uppladdat bit med information så försvinner på ett sätt vårt kollektiva medvetande i en verklighetstrogen världsfrånvänd soppa. Vi validerar men framför allt så söker vi efter den egna bekräftelsen och vi ger allt till ingen och ingen allt i hopp om att sticka ut och vara precis som alla andra. Förvisso, originalitet är ett romantiskt påfund och romantiken är död, länge leve postmodernismen. Så kanske, kanske, går det bara att efterapa, efterlikna och genom mimesis bara att eftersträva ideal. Hade Platon rätt? Eskapism, eskapist.
Hur mycket orkar vi dock med? Jag tänker inte direkt på det sanslösa matandet med information, jag tänker framför allt på verkligheten, hur mycket pallar vi? Hur mycket kan man egentligen ta innan nog blir nog? När det handlar om verklighetsflykt, är det alltid så att vi flyr ett reellt problem, eller kan vi behöva stänga av vår uppfattning om omvärlden, om så bara för nån minut?
Eskapism ser olika ut för alla, och ingen eskapist är den andre lik. Inga medel, hur lika de än må vara, benyttjas, utnyttjas eller missbrukas på exakt samma sätt, men jag tror att vi alla är lika skyldiga till att någon eller några gånger bara vilja fly, oavsett flyktväg. Kan det handla om att ta omvägar för att hitta tillbaka till färdriktningen? Kanske att man känner att man hamnat så snett att man inte längre vet vad som är bak och ner eller upp och fram, och på så sätt flyr för att nollställa, eller flyr för att öppna upp nya sätt att tänka på och på så sätt låta hjärnan, sin standby-mode till trots, arbeta efter eget huvud?
Droger, alkohol, datorspel, litteratur och böcker, filmer, musik, sex, våld, shopping, sociala nätverk och hundratals andra medel finns för att fly din verklighet. För att undvika att ta tag i det som kanske du borde ta tag i mest men inte klarar av just då.
När den blå jokern plötsligt dök upp på skärmen mot den blodröda bakgrunden flög alla dessa tankar i mitt huvud och jag kände det som om min verklighet snarare byttes mot min fantasi, kanske hade jag aldrig ens varit verklig på riktigt.
❤️
SvaraRadera