Pub-o-Privat?

Helvete vad längesen det var jag satt här. Hel-vet-e. På ren svenska. Och då har jag ju ändå skrutit med, även om det var längesen, att jag hade blivit bättre på att blogga. Tji fick man för de ambitionerna. Det är väl inte heller jättekonstigt med tanke på hur mitt liv i dagsläget ser ut. Mitt schema har varit tjockare än en fryntlig bäver tecknad av Walt Disney själv.

Jag har fullständigt grävt min egen grav, det kan nog tyckas så. Jag har tagit på mig så mycket saker att jag verkligen staplat jobb på grejer på allt för att få det att funka och allt för att återhämta mig och rädda familjens försörjning från en fullständigt bisarr sommar.

Jag var tvungen, faktiskt tvungen, att ta ett blancolån via banken. Ett lån på min skatt för att kunna klara av både början på augusti och september. I juli hade jag bara ynka 30 timmar totalt på en hel månad, så ni kan ju gissa om fakturan såg mager eller svältfödd ut. Hur som haver, jag är inte den som sitter still i båten och letade efter de snabbaste och smidigaste lösningarna. Man får inte vara dum och jag är inte den som är den, men när caféjobben betalar lika mycket i månaden som det basic säljjobb jag började på som jag dessutom sköter hemmavid betalar på bara två veckor så är det en no-brainer. ("Du är så jävla bekväm av dig.") Förvisso, jag hade kunnat jobba helger också, men det visade sig inte gå då jag i princip "inte fick". Självklart skulle jag lämna tid åt henne att jobba och självklart ville jag också vara med barnen, men jag visste vad det innebar. 

I augusti så snittade jag alltså totalt nästan 90 fakturerade timmar i veckan, i september likaså och i oktober lite mindre och i november ännu lite mindre. Inte för att behovet inte funnits, det finns, det är bara det att jag har varit tvungen att prioritera om och har inte kunnat hålla den takten uppe. Det har varit helt omöjligt att sköta tre jobb parallellt utan att tulla på kvalitén på alla tre. Multi-tasking i all ära, men två simultana heltidare har funkat, dock inte tre. Hjärnan sprängs - inget för amatörer. ("Du är bara inte van att jobba.")

Nämnde jag också att jag har fortsatt att studera? Ja det är klart, 150% studier också. 100% i svenska som en fortsättning på programmet inom Kreativt Skrivande och Litteraturhistoria ("Vad fan ska du med det det till?") och 50% på filosofi C ("Det är ju ingen utbildning som ger dig nåt.") där jag håller på att samla material till en spännande uppsats - samtidigt som vi klivit in i andra ämnet för terminen.

Jag har av allt att döma, inte så mycket tid till övers, och har dessutom familjen att vara med och barnen att uppfostra i en helt ny värld för de båda då båda stigit upp i klasserna. Mycket känslor att navigera.

Men nu sitter jag här, för mig själv, med mitt eget privata publika bollplank och försöker att inte gråta.

Hjälp ja, just det, det var det jag behövde.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor