del nittiotre
Människor är djur. Där, jag fick det sagt? Väckte tanken anstöt i dig? Ungefär ett sådant obehag som är svårt att skaka av sig och svårt att värja sig emot? För visst vet väl även du att det är sant? Titta på konstellationerna vi har i samhället. Familjen, vänkretsen, arbetsplatsen, m.m. Flockbeteende för flockdjur - och med inbördes hierarki och rangsystem. Och visst blir det uppenbart att mitt första och enda påstående är sant när man tittar på gruppbeteende? Visst är det också lätt skrämmande att inse att vi, trots miljoner år av utveckling aldrig har kunnat lämna vårt djuriska bakom oss? Instinkter, rädslor, parningsbeteenden, uppvaktanden, lappanden och ompysslanden. Som Douglas Adams menade, människan är antagligen det enda djuret som är korkat nog för att bli så fascinerat av sin egen existens att vi dokumenterar istället för att leva.
