A Quarter Past Midnight (London day 26)

Det har varit många intensiva dagar här i London nu. Mycket att se och mycket att göra hela tiden.

Igår hade jag dock en relativt lugn och skön dag, jag började en timme vid internet för snordyra 2£ (det är fortfarande inte jättedyrt om man jämför med typ ”The Cloud” hemma, men jämfört med gratis?) – mer tog jag mig inte råd med. Sen bar det av. Då jag vaknade relativt sent hade jag redan missat frukosten, men då jag vaknade relativt sent sparade jag in ett mål istället!

Började med att gå åt vänster – jag vet inte riktigt var jag hamnade, hur var eller varför men jag var helt plötsligt mitt uppe i en matmarknad av någon form. Massor med olika stånd som sålde allt mellan Sushi och Tacos. Mycket spännande ställe, och till råga på allt, förbaskat mysigt! Clerkenwell tror jag att jag hade lyckats leta mig in i. Jag hade vid det här tillfället fortfarande inte ätit något och när jag gick förbi det sista ståndet som var ett veggo-stånd med 8-9 olika sorters sallader så fastnade mina ögon lite längre på det ståndet. Jag gick förbi och vände efter fem meter och köpte min sallad. Hon som skötte ståndet sa: ”haha, jag anade att du skulle komma tillbaka så som du stirrade”. What can I say..? Easy man to please! Haha!

En sallad bestående av alla sallader för 4£ i en käck liten kinamatslåda med handtag så att det såg ut som en handväska. Letade mig igenom ett gäng trånga, långa och mysiga kvarter innan jag helt plötsligt fann mig i Farringdon och funderandes på om jag inte skulle försöka hitta en park el. dyl. så att jag skulle kunna äta ordentligt. Jag hittade helt plötsligt Farringdon Underground och tog t-banan till Regents Park där jag hittade en parkbänk, myste ner mig, tog av jackan, slängde iväg nått SMS och bara njöt. Lyssnade på klassiskt också och kände mig riktigt, riktigt mysig. Letade mig runt efter min måltid ända ner till Little Venice – via Maida Vale, St. John’s Wood, Warwick Avenue och massa andra kvarter. Häftigt att gå vilse och kunna hitta ”tillbaka”! När jag kände mig som tröttast och var på väg att försöka hitta en Underground hem så ringer Martina och undrar om inte jag har lust att hjälpa henne att hitta en iPod. Jo visst tycker jag, bara jag hittar var jag är, hur jag tar mig härifrån och vad jag gör. Hon fattade inte mycket men jag förklarade sen.

Hittade mitt bland alla höga skyskrapor och kostymnissar Paddington Underground – happ, så det var där jag var! Då jag fortfarande har Martina i luren så säger jag att jag tror att jag kan vara i Piccadilly Circus på 20 min! Vi möts upp, vi shoppar Martinas iPod, jag hittar ett par byxor (äntligen (jag har letat då gylfen gått sönder på ett annat par och att byta mellan jättebaggy och tajt hela tiden är inte jättekul)) och ett nytt skärp. Vi käkar belgiska våfflor med nutella (nutella med våffla..) och banan resp. jordgubbar. Sockerchocken var total..



Skiljs åt, åker hem och tar tre ganska lättdruckna öl i baren samtidigt som jag lyssnar på Sofias första jobbdag. Vardag helt enkelt! Idag väntar 4 timmars övning på skolan och imorrn åker jag till Birmingham. YAY!

Fred på jorden och kärlek överallt!