FREDRIK SCHEIKE

Efter att ha surfat runt på X antal bloggar (thanks Aron ), så hittade jag på Dani Deahls blogg ett sjukt kul klipp..! Onekligen nått att tänka på nästa gång man ska på krogen ;)

Ibland finns det dagar då allt känns grått, visst gör det? Solen kan lysa, fåglarna kan kvittra och folk kan le, sjunga och vara glada men det känns bara grått och kanske t.om. svart ändå. Jag kan tänka mig att det är en sådan dag i Arboga idag. Säkert i andra städer också, men speciellt i Arboga. Det är nog faktiskt inte många som faktiskt förstår det som hänt - om det ens är någon? Två barn brutalt mördade i deras hem och deras mamma illa tilltyglad av någon som tidigare älskat dem? Hur kan kärlek övergå till hat till den graden att man handlar i blind vrede? Tragedi känns bara som förnamnet på den här händelsen och Arbogas sår kommer sent att läka.

Jag satt igår och gick igenom massa gamla papper rörande min far och hela hans liv som min Farfar sammanställt någon gång. Det fanns hinkvis med papper i den här kartongen, bortåt en sex-sju pärmar och en låda med lite allmänt. Det började lugnt med div. små roliga lappar som "Jag har gåt o baj sat. Kram Ulf" ifrån barndomen och jag hittade alltifrån kvitton på barnsängar till försäkringspapper. Verkligen allt möjligt. Och eftersom jag inte kan behålla det och inte vet vad annat göra av det så slängde jag naturligtvis det mesta, smärtsamt som det på ett plan var. Jag minns att jag tänkte, "nu blir du begravd för mig ". Men värre skulle det bli. När jag kom till den sista pärmen var jag tvungen att avbryta p.g.a. alla känslor som bara kom över mig. Jag hade hamnat på pärmen som rörde min fars begravning - alla kondoleansbrev och kort och liknande. Jag läste några stycken men hoppade över det mesta. Men ett brev grep mig, det som en vän till mamma och far skrivit nere...

Intressant om en av musikens alla pionjärer. Fascinerande att se såna typer av genier i aktion, det gör att jag tror att det finns hopp om pionjärsanda även idag.

26 delar med allt möjligt dravel? Fattar inte att det kan kännas så skönt att få skriva ur sig allt möjligt och att folk ibland till och med läser och tänker till? Och var i hela friden kommer alla dessa 555 besökare ifrån? Inte för att det är lika mycket som Kanyes eller Elle:s blogg men ändå? 555 läsare, rätt mycket ändå. "Just another drunken poet, eating his own heart with knives and forks. Opening up, pouring out, a gift for the gutter when no-one watches the stars." (Utdrag ur nästa låt jag håller på att skriva.)

HAHAHAHAHA! Edit: Det var givetvis detta som skulle synas

Det är något speciellt med Söndagsmorgonar. Inte en levande själ är ute frivilligt och de som faktiskt är ute är det p.g.a. sitt husdjurs trängande behov. Man är ensam och luften känns helt plötsligt som om den bara skulle vara din att andas. Oftast lyser solen mer på Söndagsmorgonar än andra morgonar och det vackra vädret gör en påmind om att det faktiskt är en rätt vacker värld vi lever i trots allt. Folk som normalt sett är ute med sina små, normalt sett, annars instängda djur tittar lite konstigt på en som jag som är ute och spatserar - frivilligt - på en Söndagsmorgon. De förstår inte vad jag ska upp och göra, och de avundas kanske någonstans den valfrihet jag uppvisar genom att själv kunna bestämma att jag vill gå ut. Jag måste börja gå ut mer på Söndagsmorgonar för att förbrylla alla som faktiskt har något ute att uträtta. Jag måste börja gå ut mer på Söndagsmorgonar för att påminna mig om hur fantastiskt lycklig jag ändå är. Tänk vad lite sol kan göra!

Laura Marling - My Manic and I Jag tror jag är kär. Spana in skivan: Alas I Cannot Swim