del nittiofyra
Gårdagen kändes som en extremt produktiv dag måste jag säga. Jag klev upp en halvtimme senare än vad jag först hade tänkt och låg ändå och drog mig för att jag var så gruvligt trött. 09:30 på "sommarlovet" känns onekligen som en skoldag klockan 06:40, inte sant?
Efter att ha klivit upp och lökat igång så ringde jag direkt till Polisens hittegodsavdelning för att se om dom, mot förmodan, fått in nyckeln som jag olyckligtvis lyckades slarva bort till ett gäng idioter i Lördags. När jag efter två försök fortfarande inte lyckats komma fram till någon ö.h.t. på "hittegods" beslutar jag mig för att det är dags för att äta lite fil och bida min tid tills nästa gång.
Jag äter fil, sätter mig vid frukostbordet och läser tidningen. När klockan klämtar 10:20 prövar jag igen, även denna gång utan någon lycka.
Datorn står (givetvis) igång så jag letar upp Fabös nummer - ringer, förklarar läget och berättar vad som hänt och frågar vad som behövs göras. Byta lås på lägenheten är ju självklart, men till huvudingången? Ja du, då skulle jag behöva punga upp för varenda lägenhet i byggnaden, 7 till antalet - och det kändes inte riktigt värt det.
Får via Camilla och Fredrik tag på både Mikes mobilnummer och mailadress så jag sätter mig ner och försöker författa det på ett snyggt sätt.
Sen var det kört!
Max Payne 2 - hela dagen.. Sanslöst - men med tanke på vädret kände jag inte att det var särskilt inspirerande att gå på promenad eller nått liknande. Till råga på allt klarade jag UT det! Det kändes så kort, men så briljant ändå! Visserligen, skulle jag vilja hävda, går den här dagen hand i hand i min planerade höst. Att spela Max Payne (oavsett om det är 1:an eller 2:an) är lite som att läsa en bok. Historien är intelligent, snyggt berättad med förvirrande intriger och ett överraskande avslut! Så trots att jag kanske inte satt och vände pappersblad så känns det fortfarande som att jag är berikad på en fantastisk historia.
Nu är det bara att med spänning vänta på trean och en till dag som denna.
Efter att ha klivit upp och lökat igång så ringde jag direkt till Polisens hittegodsavdelning för att se om dom, mot förmodan, fått in nyckeln som jag olyckligtvis lyckades slarva bort till ett gäng idioter i Lördags. När jag efter två försök fortfarande inte lyckats komma fram till någon ö.h.t. på "hittegods" beslutar jag mig för att det är dags för att äta lite fil och bida min tid tills nästa gång.
Jag äter fil, sätter mig vid frukostbordet och läser tidningen. När klockan klämtar 10:20 prövar jag igen, även denna gång utan någon lycka.
Datorn står (givetvis) igång så jag letar upp Fabös nummer - ringer, förklarar läget och berättar vad som hänt och frågar vad som behövs göras. Byta lås på lägenheten är ju självklart, men till huvudingången? Ja du, då skulle jag behöva punga upp för varenda lägenhet i byggnaden, 7 till antalet - och det kändes inte riktigt värt det.
Får via Camilla och Fredrik tag på både Mikes mobilnummer och mailadress så jag sätter mig ner och försöker författa det på ett snyggt sätt.
Sen var det kört!
Max Payne 2 - hela dagen.. Sanslöst - men med tanke på vädret kände jag inte att det var särskilt inspirerande att gå på promenad eller nått liknande. Till råga på allt klarade jag UT det! Det kändes så kort, men så briljant ändå! Visserligen, skulle jag vilja hävda, går den här dagen hand i hand i min planerade höst. Att spela Max Payne (oavsett om det är 1:an eller 2:an) är lite som att läsa en bok. Historien är intelligent, snyggt berättad med förvirrande intriger och ett överraskande avslut! Så trots att jag kanske inte satt och vände pappersblad så känns det fortfarande som att jag är berikad på en fantastisk historia.
Nu är det bara att med spänning vänta på trean och en till dag som denna.
Kommentarer
Skicka en kommentar