Lät ju inte allt för dåligt det där!;) Själv så sitter man hemma, ska läsa ut "Korkade vita män" och skriva en recension som tar upp de samhällskritiska i den boken. Nämnde jag att det ska vara klart imorgon? Nehe, det ska den i alla fall:P Men jag stressar inte, jag tar en kopp nyponté. Och skriver onödigt långa kommentarer för att fördröja tiden. Och du har ju inget annat för dig än att läsa den här långa kommentaren heller. Förutom att chilla, vara på stranden, åka på safaritur och allt det där..äh, fan, nu ger jag mig... Krämz
Jag har en katt. Min katt den skiter i allt. Eller i alla fall i det mesta. Den gråter på morgonen. Gråter när jag går. Bajsar i sin låda och skiter fullständigt i att grannens balkong inte är våran. Min katt ha dock fått en ny hobby. Att jaga små bäbissalamandrar.
Jag började skriva, slutade skriva, fortsatte skriva och raderade saker och ting till höger och vänster. Jag lät det ligga, jag lät det vara, jag lät det vila och vissa saker lät jag till och med glömmas. Och så kommer den där sprängande känslan igen. Den där känslan av att bara måsta få ur sig. Det är det eller dö.
Stulen tid. lånad tid, tid som inte tillhör mig och som egentligen inte tillhör någon. Tid som är linjär, cirkulär och exponentiell. Tid som är relativ och infrekvent. Tid som egen dimension och tid som en del av det vi alla är. Vad är tid och varför känns det som att jag sitter här fast jag inte borde?
Lät ju inte allt för dåligt det där!;) Själv så sitter man hemma, ska läsa ut "Korkade vita män" och skriva en recension som tar upp de samhällskritiska i den boken. Nämnde jag att det ska vara klart imorgon? Nehe, det ska den i alla fall:P Men jag stressar inte, jag tar en kopp nyponté. Och skriver onödigt långa kommentarer för att fördröja tiden. Och du har ju inget annat för dig än att läsa den här långa kommentaren heller. Förutom att chilla, vara på stranden, åka på safaritur och allt det där..äh, fan, nu ger jag mig... Krämz
SvaraRadera