Ibland undrar jag lite grann varför jag reser så förbannat mycket? Jag har mina vänner, jag har min familj, jag har det mesta jag behöver här i Sverige, för att inte säga i Östersund - så vad är det jag sysslar med? Jag intalar mig själv att det är min upptäckts glädje som liksom har bitit sig fast i mig, att jag måste få se så mycket av den värld vi lever i innan vi dumma varelser förstör allt vi har och håller kärt. Men jag undrar? Är det så att jag letar efter att bli nöjd? Letar jag efter ett ställe där jag känner att "Ja, äntligen, här kan jag tillbringa resten av mina dagar"? Letar jag trygghet, lugn eller ro eller letar jag något över huvud taget? Jag ser mig omkring i min bekantskapskrets och inser att det, föga förvånande, är jag som har rest mest av alla. Med 25 avverkade länder på snart 21 år så snittar jag lite mer än ett land per år. Hur normalt är det? Folk tittar på mig, skakar på huvudet och avfärdar mig som att jag har haft sån extrem tur i livet - att jag få...