This is Almost the End (London day 2)

Ja..

Gårdagskvällen var spännande.

Efter att ha avnjutit friterat fett med mer fett kändes jag good-to-go för ett gäng öl. Så jag och Steve satt och drack Strongbow English Cyder och pratade bilar, brudar och ålderskris. Det är ganska roligt att prata ålderskris med en man som är 23 år äldre än en själv kan jag medge. I bakgrunden dånade skrik, skratt och hurrarop från "Total Wipeout" på tv:n. En galen "game-show" där det gäller att hålla sig på benen genom en massa helknasiga banor - ganska rolig pausunderhållning emellanåt. Jag tog någon Baby Guinness och tittade på klockan. Jag visste att "The End" skulle öppna vid 20:00 och tänkte i min naivitet att om jag skulle komma dit vid 21:00ish så skulle jag komma ganska långt fram i kön.

Jag underskattade verkligen klubbkulturen i England.

Det tog ett tag innan jag hittade dit och alla jag frågade sa att det är minst 2 dagars kö - det brydde jag mig inte om utan gick dit i alla fall. Kön täckte faktiskt ett helt kvarter. Och när jag - efter tre timmars köande hade hunnit så långt som 3 meter till öppningen för inträdeskön så kände jag hur min rygg och mina ben dog. Naturligtvis hade ju tunnelbanan slutat gå och jag hade ingen aning om vilken buss jag skulle ta hem. Så det fick bli svarttaxi med en rasistisk kines. Det var roligt och ironiskt hur han svor över alla "f**king foreigners" som kom hit för att bo och ställa till besvär. Han hade ju faktiskt bott här i 17 år!! "I quietly lol'd".

Så man kan säga att The End var den bästa klubb jag nästan varit in på!

Nu väntar umgänge med lite svennar och rekning av staden - det kommer bli spännande! Men först blir det mat då jag sov över frukosten. Jag vaknade vid 10: (frukosten stänger vid 10:00) och insåg att jag då lika gärna kunde ligga kvar ett liiiiitet tag till och vaknade igen vid 11:39..

Fred på jorden och kärlek överallt