Jag läser inte så mycket längre, vare sig riktiga böcker, noveller, poesi eller e-böcker. Det är lite tragiskt, nu när jag faktiskt har chansen och möjligheten. Coronapaniken har satt sig, eller ska jag säga, Coronasysslolösheten, den där känslan av katatoni och uppgivenhet som gör att allt känns meningslöst.
Jag har en katt. Min katt den skiter i allt. Eller i alla fall i det mesta. Den gråter på morgonen. Gråter när jag går. Bajsar i sin låda och skiter fullständigt i att grannens balkong inte är våran. Min katt ha dock fått en ny hobby. Att jaga små bäbissalamandrar.
Just det, jag hade ju en grej till också. Eller hade jag det? Jag vet inte längre. En av de stora fördelarna med att nu faktiskt sitta på en lite stabilare inkomst är ju att jag har börjat gå i regelbunden terapi. Och det är spännande.
Buenas noches desde España. Iteresante blog.
SvaraRaderaDet såg ju riktigt nice ut måste jag säga! Jag oroar mig lite för grannen med dödsångestskriken, men det kommer nog gå bra:) Peace & Love!
SvaraRaderaOch det är du som är "The big spoon" ? ;P
SvaraRadera