Jag läser inte så mycket längre, vare sig riktiga böcker, noveller, poesi eller e-böcker. Det är lite tragiskt, nu när jag faktiskt har chansen och möjligheten. Coronapaniken har satt sig, eller ska jag säga, Coronasysslolösheten, den där känslan av katatoni och uppgivenhet som gör att allt känns meningslöst.
Tack:D Det känns verkligen som en bragd att fylla nitton år, vilken milstople i mitt liv!
SvaraRaderaDu kan förövrigt få låna Gunnar om helgerna, if he doesn't mind;)