1/5

och jag körde,
rakt in i stormen,
 där blixtar och åska,
lät himlen ljuda runtomkring,
 det lilla,
 som var mitt.
jag mätte mig själv,
med vädrets stickor och vindens vimpel,
 men fann mig själv,
otillräcklig, bräcklig, oemotståndlig för vädrets
  otymplighet.
Och där stod jag,
med moss under fötterna,
och predikade ett återhållsamt liv,
med skökor hack i häl.


Don't be a stranger! Loves

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)