2020
Hur kan det gå så himla fort? Allvarligt talat, det känns som om det var nyss det var nyårsskiftet 18/19 och i mitt lilla liv var jag fortfarande 30 och hade ett helt år på mig att styra upp mitt liv, igen.
Kanske är det just för att tiden går så fort som jag detta årsskifte, för första gången i mitt liv, faktiskt avlägger en del nyårslöften.
Jag kanske skulle börja med att säga att jag inte tror på nyårslöften, det är en sådan grej som är uppbäddat för misslyckande och besvikelse. Sådana där grandiosa löften som man avlägger för att man tror att varje år är en nystart, ett nytt liv.
Vi pratade om det, jag och en vän, "binära mål". Sådana där som man kan mäta och på så sätt känna stor press inför, typ; Jag ska sluta röka, jag ska gå ner 20kg till sommaren etc. De kan bli så stora att man tappar lusten att genomföra dem, av rädsla, av egenkonstruerad press eller att man helt enkelt glömmer av varför man avlade dessa löften från första början.
Mina löften är därför inte baserade på "uppnåbara" eller mätbara mål. Mina löften till mig själv i år handlar om insikter som har jagat mig och tagit upp så mycket hjärnutrymme att det helt enkelt är dags att städa och putsa mina mentala kapaciteter.
1. Jag ska bli mer närvarande. Släpp mobiltelefonen, lyssna och var delaktig. Ta inte omedvetet upp telefonen och scrolla Instagram bara för att. Det finns så mycket att förlora.
2. Slutför saker. Jag är en mästare på att påbörja grejer, projekt, dikter, skriverier, det ena med det andra, men är sjukt dålig på att genomföra. Även om resultatet kanske inte blir bäst, så måste jag göra klart för att åtminstone inte ta upp mental plats i facket: "tänk att jag inte gjort det där eller det här" - och så kommer stressen.
3. Agera kreativt. Hitta lösningar och gör saker och ting på ett sätt som kanske till och med överraskar mig själv.
4. Utmana rädslor. Sluta hitta på ursäkter och ta tag i saker, ett bra exempel är nu redan den 1:a då jag går upp och gör Poetry Slam, på spanska, i Madrid. Nervös? Ja. Livrädd? Ja. Upprymd? Så in i norden.
Jag känner att 2020, årtalet då jag levt, 4 decennie-, 1 sekel- och 1 millenieskifte, kan komma att bli ett mentalt upplyftande år.
Fredrik Scheike
IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Kanske är det just för att tiden går så fort som jag detta årsskifte, för första gången i mitt liv, faktiskt avlägger en del nyårslöften.
Jag kanske skulle börja med att säga att jag inte tror på nyårslöften, det är en sådan grej som är uppbäddat för misslyckande och besvikelse. Sådana där grandiosa löften som man avlägger för att man tror att varje år är en nystart, ett nytt liv.
Vi pratade om det, jag och en vän, "binära mål". Sådana där som man kan mäta och på så sätt känna stor press inför, typ; Jag ska sluta röka, jag ska gå ner 20kg till sommaren etc. De kan bli så stora att man tappar lusten att genomföra dem, av rädsla, av egenkonstruerad press eller att man helt enkelt glömmer av varför man avlade dessa löften från första början.
Mina löften är därför inte baserade på "uppnåbara" eller mätbara mål. Mina löften till mig själv i år handlar om insikter som har jagat mig och tagit upp så mycket hjärnutrymme att det helt enkelt är dags att städa och putsa mina mentala kapaciteter.
1. Jag ska bli mer närvarande. Släpp mobiltelefonen, lyssna och var delaktig. Ta inte omedvetet upp telefonen och scrolla Instagram bara för att. Det finns så mycket att förlora.
2. Slutför saker. Jag är en mästare på att påbörja grejer, projekt, dikter, skriverier, det ena med det andra, men är sjukt dålig på att genomföra. Även om resultatet kanske inte blir bäst, så måste jag göra klart för att åtminstone inte ta upp mental plats i facket: "tänk att jag inte gjort det där eller det här" - och så kommer stressen.
3. Agera kreativt. Hitta lösningar och gör saker och ting på ett sätt som kanske till och med överraskar mig själv.
4. Utmana rädslor. Sluta hitta på ursäkter och ta tag i saker, ett bra exempel är nu redan den 1:a då jag går upp och gör Poetry Slam, på spanska, i Madrid. Nervös? Ja. Livrädd? Ja. Upprymd? Så in i norden.
Jag känner att 2020, årtalet då jag levt, 4 decennie-, 1 sekel- och 1 millenieskifte, kan komma att bli ett mentalt upplyftande år.
Fredrik Scheike
IG/Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Kommentarer
Skicka en kommentar