Stulen tid. lånad tid, tid som inte tillhör mig och som egentligen inte tillhör någon. Tid som är linjär, cirkulär och exponentiell. Tid som är relativ och infrekvent. Tid som egen dimension och tid som en del av det vi alla är. Vad är tid och varför känns det som att jag sitter här fast jag inte borde?
Jag började skriva, slutade skriva, fortsatte skriva och raderade saker och ting till höger och vänster. Jag lät det ligga, jag lät det vara, jag lät det vila och vissa saker lät jag till och med glömmas. Och så kommer den där sprängande känslan igen. Den där känslan av att bara måsta få ur sig. Det är det eller dö.
Vad fan kan den skäggiga gamla greken vilja egentligen? Tydligen forfarande rätt mycket. Och då inledde jag redan det här inlägget någon gång i juli. Men lika aktuellt nu i oktober, som för drygt 2000 år sen. Tydligen.
Kommentarer
Skicka en kommentar