Marinad. Nedslag. Kavalkad.
Det var faktiskt inte längesen jag skrev på bloggen, jag skrev faktiskt här senast igår och jag hann en bra bit. Faktiskt riktigt långt och blev mer eller mindre nöjd med inledningen, men det var längesen jag faktiskt publicerade.
Stor skillnad, men vem bryr sig. Mina tappra läsare? Alla som står ut med mitt dravel? Ja men, typ. Skälet till att det inte har publicerats nåt är väl helt enkelt att jag har börjat på mängder med olika små noveller, tänkt att jag skulle kunna skriva klart dem, eller i alla fall längre än vad jag kommit och sen har det bara inte skett. Det är inte så mycket autobiografi som det är skönlitteratur, och det sedermera är mycket mycket svårare än att bara använda detta till att radda upp massa personliga egenheter, händelser och annat. Anno Lunarstorm 2003.
Nej, skriva ska det göras och det med substans. Men jag känner ändå ett behov av att kunna rensa tankarna och på så sätt också pröva meningar och formuleringar till andra projekt som jag håller på med. Alltså, mina sagor och historier samlar inte damm för att de ligger på hög, de samlar tid och erfarenheter och idéer, alltså nästan på riktigt men ändå allegoriskt.
Jag har inte haft någon semester i år och har behövt nöta samtal dagarna i ända, under hela den varmaste juli. Hade varit underbart att bara kunna slappna av om så minst några dagar. Jag tog de första två dagarna och gjorde det som legat så himla länge, som en sticka i skon eller en flisa i tårtan. Jag djuprengjorde min studio, mitt kontor, mitt rum och jag slängde och ordnade och nu står alla böcker efter kategori och författare. Garderoben är dessutom rensad och organiserad och totalt, med papper, kläder och annat, så gick det väl iväg typ 3 stora svarta sopsäckar. Jag har kläder kvar, jag är inte nudist.
Sen så var det bara att försöka hitta nåt för att täcka upp lite utgifter. Jag har haft mängder med intervjuer och spännande möten och jag har blivit blåst på ett jobb som kunde ha förändrat hela situationen. Förvisso veckopendling till Malaga, men med en lön som kunde ha kompenserat - om nu rekryteraren inte lovat guld, gröna skogar som visat sig vara rök och damm. Det satte onekligen saken på sin spets först när jag blivit lovad dylikt jobb, och sen när det visade sig inte stämma. Att tjäna ungefär 40% mindre och dessutom veckopendla, för att dessutom behöva jobba på kvällar och eftermiddagar för att komma i närheten av den lön jag ha nu, det är liksom inte ens nästan värt det.
Jakten har gått vidare och jag är inte nöjd, jag är stressad och vill gråta och känner att flaskan inte är långt bort ibland, men man måste hålla sig på mattan med ett par små.
Det bästa med hela sommaren än så länge är dock det faktum att jag nu signat med en brittisk agentur. Det känns sjukt kul och kommer att öppna en hel del dörrar. "I want to get you to a series-regular role, you're definitely that type." Tack för det.
Nu skriker en av två på mig där nerifrån, så jag får avsluta här, svettig och äcklig i 38-40'c och med hjärnan på högvarv.
Kommentarer
Skicka en kommentar