FREDRIK SCHEIKE

"Some people never go crazy, what truly horrible lives they must live." - Charles Bukowski

Del fyra av min "följetong"  får låta vänta på sig. Det är inte för att jag inte har påbörjat den, det är det att jag inte haft ro, eller sinnesnärvaro tillräckligt att faktiskt slutföra. De övriga delarna är också typ planerade, och jag har skapat ett långt narrativ i huvudet, nu ska jag bara få ner det i pränt också. Men.

Det var alltid lika spännande att lyssna på cikadorna på kvällen. Man kunde följa vad som hände i naturen, bara genom att lyssna på deras spel. Var det högt var det varmt. Tystnade de var det inte för att det blev kallt, men för att de blev skrämda. Och precis där tar också fantasin över, av vad blir de då skrämda?

Drömmar, ja. Vad är en dröm? Drömmar kan vara verkliga, de kan vara läskiga, de kan vara stora och de kan vara små. Drömmar kan hända när du sover men likväl när du är vaken. Drömmar är mål, men har också en ouppnåelig kvalité till sig. Annars skulle de väl bara heta verklighet?

Han stirrade upp i taket. Såg dammet virvla i ljusstrimmorna i den heta julimorgonen. Gardinerna rörde sig inte en millimeter och ljuset var av sådan kvalité att han visste att det var väldigt tidigt. Det var en jävla ovana han hade. Att alltid vakna först. Han hade gjort det sen lumpen och sen dess aldrig kunnat sova längre än till klockan 08:00, och då tyckte han att det var sent. Dammet dansade, katten sträckte slött på sig, lakanet hade han sparkat av sig, svetten lackade redan och huset låg tyst. Eller var det hela världen som gjorde det? Var han nu så öronbedövande ensam?

Vad är kärlek? Hur definierar du kärlek och vad är en kärleksfull relation? Vad är det att vara kär och att göra rätt i kärlekens tecken? Jag har ju uppenbarligen klampat i klaveret ett antal gånger. Mycket för egen maskin och för missförstånd, inkommunikation och brister i min personlighet. Men jag kan inte hela tiden och alltid skylla på mig själv, eller?