Jag läser inte så mycket längre, vare sig riktiga böcker, noveller, poesi eller e-böcker. Det är lite tragiskt, nu när jag faktiskt har chansen och möjligheten. Coronapaniken har satt sig, eller ska jag säga, Coronasysslolösheten, den där känslan av katatoni och uppgivenhet som gör att allt känns meningslöst.
Måndag igen. Helgdag igen. Vad är det för skillnad på en röd och vanlig dag, när butikerna och alla samhällsnyttiga tjänster som får vara öppna ändå alltid stänger vid 12:30? Har någon ens märkt att påsken kommit och gått mer än på de färggranna girlangerna, godisaskarna och chokladkaninerna i mataffären?
Att vara egenföretagare, att satsa på sig själv, att satsa på sin drömmar och rakt ut säga att du är beredd på att ta smällarna med det goda och det goda med onda. I Spanien kallas det att vara autónomo, eller ja, självgående, och det är precis en sådan typ av "anställningsform" jag jobbat under de senaste fyra åren, och nu också har lärt mig att hata.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaman måste lära av de bästa *ka-tching* haha!
SvaraRadera