födelsedag (11/9/2016)


livet,
bortblåst, inlåst,
avslaget och ljummet,
riktigt skumt att åren bara går.
det blir ju rätt lätt så
när man inte kan stå still
 när man gör vad man vill
  när för varje gång som klockan slår -
 gör en knäsvag,
med artros, skolios,
och annat som gör slag i saken,
 hemorrojder ut i baken,
   (fader tid är en sjukdomars virtuos,)
gör att man ogärna längre visar sig naken,
  i en femplusårs kris, visar att klockan består,
och vi har inget att säga emot,
tacka och ta emot,
ännu en dag, ett dygn, en månad, ett år,
där korten på hyllan samlar damm,
ifrån fjol och året därpå.
skål och tack för att du kom
 och tack för att du finns,
det är grattislationer man minns och försöker göra till nått positivt,
tvetydigt, otydligt,
  omöjligt,
men aktansvärt och älskvärt och inte en stund för tidigt.
glädje är fiktivt, och delad är dubbel, gör mig kritvit i spegeln,
räknar gråa hår och anar trubbel.

28 är trevligt men gör livet knivigt,
jag somnar om, syns imorrn,
 tidens gång är för vidrig.

Don't be a stranger! Loves

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)