avlatsbrev 13/08/17

jag flög långsamt,
 bort över atlantis klippor
  seglade opp över teknik och mekanik,
vilseleddes av måsarnas lovord,
balanserandes på livets yttersta
jag lyssnade till,
sprickande glas, lattemammornas tjat,
vanställda gamars dreglande anleten,
 min kropp så tung i motvind att de,
 snedställda och inte alls,
  disney- snälla och föreställda,
  anade..
snöflingor så här års är alltid illabådande
världsalltet salt höll oss samman,
bitterljuv snusförnuftighet, inneboende,
 sanningen känns som tjälen,
 drömmarna bär, långt längre,
 barnens lek som sitter kvar i väggarna,
  barnens skratt som sitter kvar i tapeterna,
 barnens tårar som sitter kvar i fönsterkarmarna,
där de aldrig någonsin,
vunnit. sin frihet.
i horisonten nu,
 där öarnas fyrar inte längre når mig
jag äger svalornas respekt
 och även deras dyrbara akvarellfärgade myter.

Fredrik Scheike, 13/08/17


Don't be a stranger! Loves