intighet 13/08/2017

när pleiadaderna föll över natthimlen
var molnen som en enda slöja över världen,
 täckte vår fantasi,
 gjorde oss till åtlöje,
där vi stirrade uppåt mot,
 ingenting.

smakandes natthimlen,
daggen ensamheten och mörkret,
första och sista gången på 94 år
säger de som vet,
 och med gapande munnar
 åt vi deras bedrägeri

pleiaderna passerade oss,
vi önskade inget hellre
än en kort skymt av någonting större än
 vår egen existens
slogs ner i skorna av tyngden
 av verkligheten
och vi gick saktmodiga till sängs

Fredrik Scheike, 13/08/2017

Don't be a stranger! Loves