Inne och Ute
Hur mår du?
Inlägg
Krönt.
Ventilation som attan. Jag måste få ur mig, kunna få andas, kunna få tänka fritt på papper och på mitt eget språk. Jag måste få hitta ett ögonblick att samla mina känslor och pränta ner dem. Det har varit en sjuk period på sistone och jag menar sjuk på alla möjliga sätt.
En utväg
Jag vet inte knappt längre vem jag är. Jag spelar hundra roller om dagen och jag har trippar av nostalgi som tar mig tillbaka till alla delar av mitt liv. Jag ser mig i situationer som jag aldrig trott att jag skulle göra och ibland känns det som om jag är fast i min egen fantasi, fast i mina egna minnen eller en glorifierad version av dem. Jag kan känna dofter, jag kan känna smaker och jag ser konturer, färger och ljus, precis rätt framför mig, som om jag aldrig varit någon annanstans. Minnet av en tågstation, glädjen i en bussresa, smaken av en kopp kaffe eller en bulla, lukten av ett rum eller en vän.
Jag ger ut min första bok!
Så glad att äntligen kunna få presentera min nya diktsamling som jag jobbat på, alldeles lagom länge! Köp den här uppe i widgetshoppen , och lämna gärna kommentarer! Fredrik Scheike IG / Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Rorschach
Jag stirrar ner på den blanka sidan och känner mig lika tom som orden som rinner ur mig. Jag är ett virrvarr av känslor, minnen och tankar och magen har knutit sig alldeles kring hjärtat. Nostalgin är ett faktum och jag vet inte ens vad det är jag längtar tillbaka till, eller efter. Platser, personer och helt plötsligt står jag framför en sjö på en brygga, i en konsumbutik funderandes över vilket godis jag vill ha, ensamt vandrandes längs i regnet längs Fifth Avenue eller sittandes på en kulle blickandes ut över en stad jag aldrig förstod mig på. Klumpen blir inte mindre ju mer jag skriver utan istället fastnar andra bilder på näthinnan, det blixtrar förbi ord och delade måltider, hur ljuset föll på frukosten genom frostigt fönster, en kram, en kyss, en dag, en natt, en sekund, ett krossat hjärta, en ouppnådd dröm, doften av en bok, känslan, en låt, en blick, en sorg, ett skratt, det där pizzastället jag aldrig någonsin hittade tillbaka till igen. Världen blir mindre och mina...
Dag 65.
Vi hittar alla överlevnadsstrategier. Vi hittar alla sätt att ta oss och hanka oss fram i vardagen och göra det bästa av situationen. Har du slutat läsa nyheter? Stänger du av allt som har med Covid-19/Corona att göra? Förlöjligar du den ena eller andra sidan? Eller hamnar du, som en annan, i mähäland?