"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Då jag inte är enbart är en nörd som pluggar filosofi och andra konstigheter, läser jag ibland andra saker som inte är Sartre också. Jag satte faktiskt tänderna (all puns intended) i den klassiska "Dracula" direkt efteråt, och hoppar mellan tre fyra böcker samtidigt. Fack- och skönlitteratur samt poesi. Allt i en salig blandning. Ett hopp ifrån Bram Stoker tog mig till Petter Stordalens "Äntligen vardag", eller för att parafrasera, "Hur jag slutade oroa mig om klassamhället och blev platoniskt förälskad i en miljardär."

Boken är en enkel samling tankar kring motivation och skulle kunna klassas som i självhjälp "light"-kategorin. Stordalen tar oss med i tankarna som har lett till hans stora succé och anammandet av den tämligen svindlande summan som i dagsläget uppgår till cirka 12 miljarder SEK (källa Forbes). Petter lägger upp regler, 10 bestämt, som ligger som ett slags grund för hans livsfilosofi och som uppenbarligen verkar ha funkat rätt bra.

De är klurigt och roligt formulerade så som "Följ inte dina drömmar", vilket får många att kanske sätta kaffet i halsen, eller varför inte "Läs färre tidningar" vilket verkar vara rent kontracivilt. 

Varför man ska läsa mindre tidningar? Ja, jag kommer till det snart.

 

En av de reglerna som verkligen fastnade hos mig och som jag faktiskt redan mer eller mindre anammat är "Se alltid till att vara den dummaste i rummet". Du behöver nämligen inte veta allt jämt och du behöver inte vara expert på allt. Det är bra att ställa frågor, det är bra att delegera och det är bra att vara den dummaste för att kunna välja vilken experts råd som faktiskt låter mest troligt, istället för att snöa in sig på sin egen åsikt och utstakade bana.

Det är som sagt en lätt och stundtals humoristisk läsning, med en del tyngre partier om när hans dåvarande fru Gunhild blir sjuk och börjar med behandling, men det går aldrig på djupet och tjänar mer syftet att göra miljardären mänsklig.

Att jag ironiskt kallar den för "Hur jag slutade oroa mig om klassamhället och blev platoniskt förälskad i en miljardär" beror också på hur Stordalen beskriver sin relation till samhället, dess institutioner, anställningsvillkor och, hör och häpna, sina tankar kring skatt och hur viktigt det är att alla bidrar. Det är inte direkt ett påstående man kan förvänta sig av en vars miljardärskollegor nyligen rapporterats vara på skatteflykt i Schweiz.

Allt lär inte vara rent mjöl i påsen, inte heller hos Stordalen, men det mänskliga och civila lyfts fram, och han utmålar sig som en ren mensch. Självklart, han skriver själv boken och ger ett någorlunda ensidigt porträtt, såklart, men jag har inget emot att svälja det, i alla fall lite.

Alla Petter Stordalens tio regler lyder i alla fall som följer:

1. Släng dig inte efter bollen, ens när alla förväntar sig det.
2. 80 procent räcker.
3. Var naiv – det är en superkraft
4. Följ inte dina drömmar
5. Tro inte att det kommer flygplan bara för att du har byggt en flygplats
6. Läs färre tidningar
7. Se alltid till att vara den dummaste i rummet
8. Utnyttja hela världen till din fördel
9. Borsta tänderna varje dag, så får du två marshmallows
10. Vänd dig om på toppen för att se bakåt

Så varför skulle vi inte läsa så många tidningar då? Ja, av den enkla anledningen att det förvränger vår uppfattning och får oss att oroa oss utanför kontrollsfär, för att sammanfatta nästan ett helt kapitel till en ynka mening. Det är naturligtvis tragiskt med allt som händer, men det Stordalen menar är att om vi konstant matas med den massiva negativitet så kommer vi till slut försvinna rakt in i ett mörkt orosmoln och gå ner oss, eller i värsta fall kanske bli så apatiska att inget rör oss längre.

FOTNOT: 

Nej, jag hatar inte miljardärer, jag tycker bara att det är helt sjukt att det ens går att ha så pass mycket pengar. Det blir osmakligt att tänka på hur mycket som skulle kunna göras för de pengarna istället för att samlas på hög i ett fåtal människors kassaskrin.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor