"vardagslek." och "att vända blad." (Två Sapfiska strofer)
(Halvvägs där.)
Inlägg
Drömmer som Freud bett mig om det.
(Xeraco.) Jag har ett fasligt sinne för drömmar och jag kommer ihåg detaljer, ser saker och minns platser, dofter, händelser, färger och annat som kanske normalt skulle försvinna in i den grå massan som är vardagen. Är det mitt undermedvetna som desperat försöker komma i kontakt med mig? Är det en verklighetsflykt? Är jag i kontakt med min kreativitet på ett fantastiskt och underligt sätt? Kanske alltihop.
Jag skriver alltså tänker jag.
Det här kan mest troligt bli det absolut sämsta jag skrivit i hela mitt liv, men det får det säkerligen vara, alla har vi små och omöjliga punkter som gör oss mänskliga och då vill jag bara belysa att jag inte hävdar att jag är något slags sol utan fläckar, inte heller perfekt, snarare oerhört, oerhört mänsklig.
Stanna upp och tänk till.
(Mannen i hjärtat i himlen.) Mitt emellan alla dikter så kommer det ibland säkert en sån här liten fundering. En liten "stanna upp och tänk till". Och då ska ni veta att jag inte lever som jag lär. Eller jo, kanske.
För mycket av det goda?
Tusen gånger om har jag börjat att skriva och tusen gånger om har orden försvunnit ut i ingenting. Locket har lagts på och jag har suttit stilla och likt en tryckkokare låtit intrycken möras över en ofantligt lång tid. Det har varit alldeles för mycket på sistone och det är svårt att ta och ha egentid. Men ibland kokar det över, och man måste bara sätta sig ner - och vara.