Till Sylvia


Att falla Plath.
Jag vill dö. 
Jag vill inte dö på något metaforiskt sätt,
jag vill dö.
Jag ville dö i dina armar
känna min puls i ditt hjärta
   låta mitt hår blöda över ditt sköte 
stånga mig sinnlös mot dina bröst
spika upp mig på dina korslagda ben
nu, vill jag bara dö.

Jag vill dö.
Det vill du också
du har sagt det till mig så många gånger
släpat min själ i gruset
matat min kärlek till grisarna 
grusat grisarnas drömmar om gunstig munsbit
och istället slitit mig i stycken. 

Jag vill dö. 
Att få sova sova måhända drömma, igen,
dö för att Jag är död
för att mitt skal krackelerar
dö för att jag Är död
sprider förruttnelsen förstrött
Dö för att jag är Död
pestsmittad digerdödsböldspestscancer
dö för att jag är död 
och hägringen om livet
är blott ett minne blott, svart.

Jag vill dö
men jag vill inte dö metaforiskt
min anda är slut
och naken från balkongen
faller jag likt blötaste snö
och fragmenten av mig
återspeglas i varenda grannes
mosaikmålade livsfönster



Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike //

fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)