Diktsvit på ett tema.
(The Not-So-Frozen Island)
"Pedro, el Lobo."
hjorden vallas alltjämt av
herdehund, en pojkes stav
leds utan en tanke på
vargen som längs flocken gå
smidigt smyger han sig när
bockadräkt han listigt bär
lockar med en faders röst
ger var killing skenbar tröst
pojken döv för skarans gråt
- vargen dragit snaran åt -
vakar enbart om sig själv
arrogansen dödens bälg
herden Hades tjänsteman
ett och ett vart får försvann
ett och ett vart får förnam
ulven ock dess herdeman
(Tack till Anders E. Johansson för feedback.)
(Vi kunde haft 35 kvadrat.)
små burar, stora burar, trånga burar, grå burar
gamla burar, nya burar, lånta burar, köpta burar
pappersburar, dyra burar, stenburar, glasburar
marmorburar, plåtburar, uppochnerochuthängda burar
halmburar, tomma burar, upplåsbarajätteburar
fulla burar, granna burar, grannars burar,
ensliga bortglömda burar
Vida burar, höga burar, enmansflerbarnshusdjursburar,
villavolvovovveburar, vanligjävlasvenssonburar,
konstfacksburar, soloburar, utanfönsterkällarburar,
gyllne burar, gyllne burar, men allesammans
stängda burar, lik förbannat stängda burar
lik förbannat stängda burar
lik förbannat stängda burar.
"överallt och ingenstans."
fienden är aldrig osynlig
du vill bara inte varsebli den
stig ut på gatan, bärandes krona
och snabbt skall du se
hur snabbt de skingras
eller flockas, med grepar
med stenar och facklor
och kallar dig lepra
fienden är aldrig osynlig
du vill bara inte kännas vid den
de kalla, de nära, de en gång kära,
de antirojalister och republikaner
som i progressens namn
slickar sig runt munnen
när du krälar i leran
och letar efter verklig värdighet
fienden är aldrig osynlig
du vill bara inte bekräfta dess existens,
de som kliver på din mantel
kastar ruttna tomater
och rostiga dokar
som de långsamt vrider om
de vars utopi är hegemonisk entropi
likställd! likart! likriktat!
men lik förbannat lik.
"1932, 1984, 2019"
första dagen var vi rädda
Storebror såg oss i vitögat,
tog oss i örat
och kaskadsspyfyllde oss
ända till Corpus callosum
fjärde dagen var vi ovissa
allt skiftade i midnattssvart Riojarött
Storebror höll oss i handen
höjde den, sänkte den, rörde den i cirklar
slog oss med den
"Härda!"
tills vartenda ben i den knäcktes
tjugotredje dagen var vi rastlösa
vi hade trampat samma mönster
stigat samma pentagram och gnagt ”hjälp” i parketten
Storebror matade oss med spik och kostabodakristall
och när vi grät över smaken
fick vi skölja med terpentin
fyrtioandra dagen var vi rebelliska
vi vittrade blod
rev upp vår nitlott
brände den förjävla tystnaden till grunden
- Storebror målade insidan av våra ögonlock,
tatuerade död på våra armar
waterboardade oss med panik,
med exkommunikation,
tills vår själ nästan gick i sank
hundraåttionionde dagen var Storebror vettskrämd
och lät hoten bli förströelse
försökte förringa, förminska, förmana
förmedla, förskingra, förhindra och förnöja;
förlöjliga det faktum
att vi nu vuxit upp
börjat läka, veta bättre
vuxit ifrån vanföreställningen
om Familjens vilja till väl.
(Återigen tack till Anders E. Johansson för feedback.)
”Amazons bästa vän”
trehundratre da’r
samma kritvita kulör,
är min fångvakt jag?
Kommentarer
Skicka en kommentar