13/12 - Seven days - Vanity and Pride

Jesper:
Nyâr verkar gâ vilt till i âr - inte mig emot ;) Tänker dock inte slarva bort min jävla mobil i âr! Hoppas allt är chill! Ses snart!

Jeanna:
Aha :) Hej du! Härligt att âtervända hem eller hur? Jag längtar verkligen nu med bara 7 dagar kvar! Nae jag hittar ingen förklaring över huvud taget, vad tror du att det kan vara?

0.30 nudlar, kyckling frân Brasilien, lâgbudget fralla och inte en enda ekologisk produkt i sikte. Den stackars medelâlders damen - som inte ser ut att vara särskilt fattig har naturligtvis ingen som helst aning vilka signaler hon sänder. Vad folk som jag, som inte har nâgot bättre för sig tänker och och känner. 4 liter Pastis och ändâ gör hon svaga försök att spara in lite pâ kexen. Festen är ju uppenbar, frâgan är bara hur mânga som kommer, hur det ska sluta och om det verkligen är värt den extra risken att fâ salmonella av kycklingen. Betala? Ja, check, 246.90, signatur, papper eller plast, trevlig eftermiddag och näste man till rakning.


Puh, du i kassan fâr andas du med, världen stannar inte i ett andetag eller tvâ. Den stackars medelâlders damen - som inte ser ut att vara särskilt fattig börjar packa i dagens inköp sâ att kön till en av de tre öppna kassorna kan fortsätta framât i sakta, nästan heligt gemak. Som ett enda lângt pilgrimsfölje till Mekka stâr vi i kö till kassan - vârt slutmâl. Istället för böneböcker och radband sâ hâller vi rabattkuponger och checkhäften högt och skriker, inte böner - men ât vâra barn, ât andra eller ât den som bakom kassan gett tvâ kronor fel i växel. Den stackars medelâlders damen - som inte ser ut att vara särskilt fattig rullar iväg sin röd-grön-skotskrutiga shoppingväska - en väska som gör att hon helt plötsligt ser mycket äldre ut än vad hon är.

Kanske stannar hon pâ vägen och dricker en av sina flaskor helt sonika, kanske kommer hon hem till sin lägenhet och börjar förbereda den stundande festen eller sâ kanske hon bara tar väskan med sig pâ bussen och âker sâ lângt som busskortet tar henne. Vad som än händer vet jag att det är slutet pâ min fiktiva vänskap med henne. När hon kliver ut genom de dom dörrarna har ännu ett livsöde passerat mig. Dâ hon stannar upp, vänder om och plockar upp paketet med salta pinnar hon tydligen glömt ser hon rakt pâ mig - igenom mig. Hon förstâr mig och hon vet - och jag försöker att inte skämmas.

Den stackars medelâlders damen - som inte ser ut att vara särskilt fattig förstâr ironin av situationen och rullar iväg än en gâng genom de elektriska skjutdörrarna. Det är hon, med sin shoppingväska, sin röda hatt, sin svarta rock och sin grâa lângkjol och antagligen även en fult klippt pudel väntandes. Det är hon, med den antagna fult klippta pudeln under armen, sittandes pâ bussen och ögnandes alla andra. Det är hon som borde skämmas - för att hon har Brasiliansk kyckling istället för Svensk i kassen. För att hon inte har rättvisemärkt choklad ens i sinnet. För att hon inte bryr sig om den sura bismaken i Colan som kanske var en medarbetare i Calcutta. För att hon inte ser skillnaden mellan KRAV-märkta ägg frân frigâende höns och industripackade ägg frân Tallinn.

För att hon - är precis som jag

Fredriks Wishinglist:

1. Travelbag for my Snowboard.

2. A new Schoolbackpack - larger format.

3. Massage.

4. New pair of sunglasses.

5. New sweater.

6. DJ-Setup - combined or separate - I'll make no difference haha.

7. 'Little Miss Sunshine' - DVD.

8. New pair of baggy jeans.

9. A box of Aladdin.

10. A threeday ski-pass in Âre.

11. A sauna-night.

12. Snow.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)