Hur mår du?
Jag får frågan nästan på slentrian, som alla andra, och ibland på riktigt och då vet jag faktiskt inte vad jag ska svara. Det är en helt omöjligt komplex fråga att faktiskt ge ett kort svar på.
Såhär. Jag är deprimerad, jag är stressad, jag är glad, jag är pressad. Jag känner mig älskad, jag vet att jag är hatad, jag har inga drömmar, jag har inga illusioner, jag har huvudet i molnen och jag lever på hoppet. Jag är frustrerad, jag är stolt, jag är förvirrad, jag är trött, jag är utmattad, jag är disträ, jag är här och nu och jag är framtida och dåtida. Jag är stilla, aldrig stilla, jag är i konstant rörelse, jag sitter fast, jag är upp och jag är ner och jag har ett hål i mitt bröst som svämmar över av allt som finns däri. Jag är där och jag är ingenstans, jag är överallt och jag är permanent, jag är lika flyktig som solid och jag är lika galen som jag är frisk.
Hur jag mår beror helt på situation och miljö för att vara lika torr oh tråkig som ett paket cornflakes. Jag kan vara lika mycket allt på samma gång och det finns inget universalt svar till en så otroligt banal fråga.
Just i dagsläget är det onekligen för mycket, för mycket inte av det goda, men av det andra. Jag kommer inte ihåg sist jag var såhär splittrad, om jag nu någonsin varit det.
Det enda lugn jag känner i vardagen för tillfället är faktiskt att jag hittat en enorm styrka i mig själv och att jag kan erkänna den. Jag är inte svag så som jag har hållit som en självuppfyllande sanning. Jag är faktiskt inte svag. Jag har inte gett mig själv tillräckligt mycket cred för vad jag faktiskt är kapabel till, och ni som tycker att jag är uppblåst sen innan ni får antingen ta det med en nypa salt eller så får ni mer vatten på er kvarn. Men så är det. Jag har haft en känsla av att jag inte klarar av nästan något, men jag är stark, och den här veckan har jag bevisat det för mig själv och det behövde jag.
Det är svårt att inte vara utlämnande och framför allt anklagande, men jag hade kunnat må så mycket bättre och nu börjar jag också tro, på något plan, att jag faktiskt förtjänar det.
Så hur jag mår?
"Tack, bra, tack som frågar."
Kommentarer
Skicka en kommentar