FREDRIK SCHEIKE

Nu har det gått väldigt länge sedan jag skrivit något. Nej, jag har inte gått och blivit Coronasmittad eller Covid-19 sjuk. Väldigt länge sedan jag faktiskt formulerade tankarna kring vardagen i något annat än poesi , eller i videor. Kanske har jag också blivit litet mätt på allt. Jag hoppar kronologiskt och skippar flera vardagar, eller gör jag?

Likt gräset, som fortsätter växa, har världen sin fortsatta gång, varken stilla eller hätsk. Den är vad den är, med eller utan Corona och Covid-19, med eller utan oss.

Skolor var det första som Corona och Covid-19 stängde i Spanien. Skolor för barn och unga och de har nu hållit stängt i över 60 dagar. Dra bort kanske 10-12 dagar av helgdagar och helger så har du ändå en bra bit över 40 skoldagar som har missbrukats, i ordets rätta bemärkelse. Jag vet inte riktigt hur det har fortsatt, hur långt ner i åldrarna distansundervisning faktiskt har implementerats, men jag vet en sak, inget i hur utbildning formas och ses kommer någonsin att vara sig likt igen.

Att vara, eller att inte vara, Fas 1 i denna Corona och Covid-19-pandemi? Med tanke på den senaste tidens polemik  så var det ett väldigt väntat resultat , att Madrid inte skulle få gå vidare till Fas 1. Konstigt att det känns som Monopols "När-du-passerat-Gå", fast med verkliga konsekvenser och en politisering med blått mot rött mot brunt mot svart mot grönt.

Den rena luften, de härliga promenaderna och det vackra vädret är alla bidragande faktorer till att jag faktiskt går och lägger mig i hyfsad tid, sover "bättre" till skillnad från i början  av Corona och Covid-19 pandemin, och därmed också halkar efter i skrivandet. Men jag tänkte, då skillnaden på ett inlägg jag spammar ut i olika sociala medieplattformar och ett inlägg jag nästan skriver för mig själv är 100-tals läsare, så kanske intresset inte är detsamma.

Regnbågar, överallt dessa Covid-19 och Coronaregnbågar. Och är det inte dem så är det en spansk flagga med ett svart band, eller varför inte kombinationen av de båda, för lite härlig apokalyptisk patriotism?

Var det allt du tänkt dig? Blev det allt du hoppats på? Var det nu lika förlösande som de förväntningar du hade? Med anledning av gårdagens inlägg så känns inte frågorna allt för avlägsna att försöka svara på. "Kosläpp" i Corona och Covid-19-tider.

Jag halkar efter, jag vet det, jag är inte ens i närheten av att komma ikapp. Jag sätter en onödig stress på mig själv, men jag vill dokumentera hela tiden som, på grund av Coronan och Covid-19, vi "sitter inne". Även om det just nu ljusnat lite i tunneln, då vi faktiskt får känna både sol, vind och vatten.

För någon dag sedan hamnade ett av mina inlägg  i en rejäl kommentarsstorm på Facebook, och jag fick då se bilden här ovanför för första gången, en bild jag bara hört talas om hittills i Corona och Covid-19-syfte, och jag blev lite full i skratt. "Skulle du gå ut om du kunde se den?"

Fredag, är det inte alltid fredag nu för tiden? Jag har halkat efter i tidsschemat med bloggen och kommer att klumpa ihop dagar till längre passager nu för tiden, för att kunna "hinna ikapp" mitt eget liv. Poetiskt ändå, att ha så pass mycket tid men ändå inte ha tid till något, det säger lite grann om hur vi lever och hur jag är funtad.