Jag läser inte så mycket längre, vare sig riktiga böcker, noveller, poesi eller e-böcker. Det är lite tragiskt, nu när jag faktiskt har chansen och möjligheten. Coronapaniken har satt sig, eller ska jag säga, Coronasysslolösheten, den där känslan av katatoni och uppgivenhet som gör att allt känns meningslöst.
Aaaahh! On sait suffisamment ta date de départ, pas besoin de compte à rebours! Ca me fait penser que le bac est dans un mois et demi en plus... :'(
SvaraRadera