Östersund Noir (del 3)
Hon hade slängt upp den lilla packning hon hade med sig på bagageräcket ovanför hennes plats. En liten oansenlig ryggsäck där det absolut nödvändigaste för ett par dagar norr om Dalälven fått plats. Hon hade rent rutinmässigt tagit fram korsordstidningen och satt och snurrade ord samtidigt som hon tuggade frenetiskt på blyertspennan. Det plingade till i mobilen, men den fanns långt bort från hennes sinnevärld när hon funderade på vilken pjäs Desdemona egentligen hörde hemma i.
Tåget dundrade förbi snöslask och drivor om vartannat, städer, byar och orter som smälte samman med naturen och horisonten. Plötsligt flög pennan ur hennes mun när hon slogs emot bordet hon hade framför sig. Väskan trillade inte, men andra passagerare gjorde det och de som just beställt kaffe ångrade sig i samma ögonblick som de fick det över sig. De hade kommit till ett plötsligt stopp och elektriciteten kom och gick i vagnen innan den till slut stabiliserade sig.
Folk omkring undrade vad som hände och när hon till slut hittat sin penna och börjat fundera över samma sak så ekade meddelandet ut över PA:t. De hade kört på en stor älg och lokföraren visste inte hur länge de skulle behöva bli ståendes. Snön vräkte ner utanför fönstret i den medelnorrländska skogen och när tåget lämnade olycksplatsen cirka 45 minuter senare var det becksvart ute, förutom närmast tåget där lamporna inifrån lyste upp det lilla som blivit kvar av en 700 kilos älgtjur. Blod, päls och slamsor. Om det var ett omen var det illabådande sådant, men hon trodde inte på något annat än hårt arbete, en och annan logisk slutsats och slumpen.
Och att hon inte trodde på nåt annat var tur det, för snart rullade hon in på Östersund centralstation.
Kommentarer
Skicka en kommentar