Kärleksfast, en följetong om mönster, missöden och misslyckanden. (Del 15)

Matglad är jag, och det är i ärlighetens namn en av de absolut största delar i mitt liv. Jag är fullkomligt epikurisk när det kommer till mitt förhållande till mat och att jag inte är kock på heltid, eller utbildad, beror på något så tråkigt som mina handeksem. För mycket tvättning, vilket är A och O, i ett professionellt kök gör att mina händer sväller upp, blir röda och för jävliga. Men kärleken består och jag började jobba på kafé, ett bra mellanläge mellan restaurang och hemmakock och till slut fann jag även annan kärlek där.

Kaféet var i förfall när jag började och dess två nya ägare lade det största ansvaret på mig, vilket var väldigt roligt. Jag var huvudansvarig när de inte var där, vilket inte bara var utmanande utan också ser rätt snyggt ut på CV:t. Jag hade fasta tider, långa dagar och ganska dålig månadslön. Men jag hade kul, drack mycket kaffe, åt en hel del fikabröd och festade på helgerna i ett tempo som fick mig att segla upp i vikt som en ballong på crack. 

Jag hade dessutom fått ett eftertraktat förstahandskontrakt via HSB och var tämligen nöjd med mitt lilla krypin lång uppi Björkbacka. Det var inte riktigt centralt, det har jag aldrig varit van vid ändå, och som första lägenhet var den helt underbar.

Jag hade olika visioner och galna tankar under den här tiden och jag hade en period i januari då jag varje måndag vaknade upp och längtade efter något, verkligen trängtade på ett sätt som inte går att förklara på ett annat sätt än att jag trodde att jag var gravid. Ena dagen krämbullar, andra dagen pannkakor, tredje dagen en resa till New York. Jag tillfredsställde varenda begär. Jag hade tiden, jag hade pengarna och möjligheten. Just resan till New York kom att förändra hela mitt liv och tog mig till den och där jag är idag.

Min längtan och mitt sug var äkta, men då jag aldrig tänkt på att besöka New York tidigare så kan jag lätt härleda de började tankarna till ett försök att imponera på en tjej jag hade hunnit bli kär i under hösten.

Vi hade gemensamma vänner och jag hade bara hört hennes namn, när vi sedan började umgås började jag falla mer och mer för hennes långa svarta hår, hennes eleganta sätt att föra sig, hon dansade, hennes höga kindben och sinne för humor. Hennes dröm hade länge varit att åka till New York och de tankarna smittade av sig och blev plötsligt ett försök att imponera. Det var en stor kärlek, som aldrig blev av.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor