Kärleksfast, en följetong om mönster, missöden och misslyckanden. (Del 14)
Några av de absolut mest banala saker har gjort att jag har blivit förtjust, eller rätt och slätt kär vid första ögonkastet, några kanske är rätt normala och vanliga och andra kanske någon (av mina fantastiskt många läsare) höja lite grann på ögonbrynen åt. Men som sagt, jag skriver för ur mig själv, av mig själv, om mig själv och för mig själv, och när vi ändå är inne på kärlek så varför inte djupdyka i just sig själv.
1. Telefonrösten.
Det här är kanske det pinsammaste av allt, men allt för sant då jag fortfarande kan komma ihåg hennes stämma på telefon. Eller ja, inte exakt hur den lät, men känslan av den. Jag var kanske 8-9 år och bestämt mig för att sälja mitt NES och alla tillbehör och tillhörande 13 spel. Kvinnan som ringde upp och ville köpa var uppenbarligen äldre, kanske drygt 30~35 och mamma till någon som hon skulle ge bort det till. Jag sålde hela dyrgripen för 300:-, medveten om att det var mitt livs sämsta affär, men hon hade ju en sån förbaskat fin röst så jag blev hypnotiserad.
2. Håret.
Ni som vet vet. Och visst omständigheterna gjorde ju onekligen sitt till, hennes hy, hennes leende och hela det exotiska var en oemotståndlig cocktail. Men ska jag verkligen urskilja en enda grej som fick mig totalt upp över öronen så måste det ha varit hur hennes mörka lockar fladdrade i fartvinden gentemot den paradisiska solnedgången.
3. Låten.
Platoniskt, så mycket kärlek i miniatyr att det knappt är värt att nämna, men jag kom på en fest att diskutera ett av mina favoritband, Coldplay, som jag följt sen de bytte namn från "The Pectorals" och jag har alla deras studioalbum. Det finns en del obskyra spår i början av deras diskografi som också är några av mina favoriter. I vår diskussion på nämnda fest så kom vi just at prata om våra favoritspår och när en av tjejerna, som jag aldrig lagt märke till förut säger att hennes absoluta favoritspår är detsamma som mitt tändes helt plötsligt ett ljus och jag kunde inte släppa henne ur mina tankar på flera veckor.
4. Sättet hon beställde mat på.
Och här är vi nu, inte det töntigaste, men kanske det mest bestående. Det som gjorde att jag också gifte mig med henne. Hon var inte rädd för att pröva och inte rädd för att äta. När hon på vår första riktiga date faktiskt beställde riktig mat och inte petade i den som jag var van med att alla mina dåvarande amerikanska kollegor och klasskamrater gjort, och den enda dejten jag haft med en amerikanska var pinsamt dålig, då blev jag direkt kär. Mat är den genomgående viktigaste delen av mitt liv, och delar du en sådan passion är det värt att tas på allvar. Och här är vi nu, relativt dysfunktionella, men nästan 10 år senare.
Kommentarer
Skicka en kommentar