Kärleksfast, en följetong om mönster, missöden och misslyckanden. (Del 5)

"Är det så här att vara kär när man är liten? Hur är det då att vara kär när man är stor?" sjöng min parallellklass på mellanstadiet i en musikal som jag inte har någon riktig aning om vad den egentligen handlade om. Men raden satte sig och frågeställningen är ännu djupt rotad i mig. Hur är det att vara kär när man är stor?

Hur är det att vara kär när man är stor? Finns det någon fundamental skillnad som vi missar från det att vi var barn, eller unga, och kära? Vad är egentligen ett vuxet förhållande?

För mig personligen är den absolut största skillnad på barnakärlek och vuxen kärlek den totala överlåtelsen till den andra personen och till kärleken i sig. Man ger sig helt enkelt hän på ett helt annat sätt när man är liten, och man går in med själ och hjärta i alla känslor, och man bär de helt enkelt på ärmen, som det heter för att sno ett uttryck från engelskan. Jag kommer själv ihåg när tankeverksamheten var totalt monoton och enbart bestod av samma ältande älskande utöver basfunktionerna på Maslows pyramid. 

Som vuxen har du ett filter som består av alla dina tidigare erfarenheter, som fungerar som ett skydd och en barriär, ett sätt att stävja hot och möjliga skador på och sätt att såra både dina känslor och ditt ego. Ett väldigt nyttigt filter, men ett som också gör att du egentligen alltid ser till dig själv först, för nu har vi kommit in i individens gyllene ålder. Är det ett bra filter då? Ja, det beror väl lite grann på dina tidigare erfarenheter men det måste nog ändå konstateras att om du väljer att lyssna på det tillräckligt är det en bra vägledning, men för mycket av det goda är just det, för mycket, och du riskerar att bli defensiv och reserverad.

Ett vuxet förhållande i sin tur tror jag för mig handlar om att lyssna, inte bara på sin egen inre röst, utan även försöka lyssna på den andres, och det är nog det svåraste som finns. Ett ömsesidigt lyssnande, ett ständigt gehör och en vilja att kommunicera. Ett vuxet förhållande bygger på ömsesidighet och ansvar, empati, ödmjukhet, respekt och kommunikation och kärlek såklart. 

Ungefär allt sånt som jag idag känner att jag saknar.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor