Tidsresenär
Jag kanske har varit naiv i mitt liv, men jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en pandemi/farsot på nära håll, och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera, innan jag själv var här.
Augusti, nästan September 2020. Sommaren är kort sjunger Ledin, men året, ja året känns för jävla långt. Jag ska fylla 32 om dryga två veckor, två år bort från 34, vilket sägs vara någon form av vändpunkt, om man törs tro populärvetenskapen. Jag är faktiskt inte särskilt åldersnojig, om det inte hade varit för att det känns som om jag fyllt hundra, tre gånger om, bara det här året.
Så vad gör man då? Ja. Det är väl frågan, och Hamlet är inte långt ifrån att bli parafraserad, igen.
Nu när jag tar upp det här gamla inlägget igen, har det redan hunnit bli december 2021, inte nog med att jag fyllde 32, jag fyllde 33 och är nu dessutom halvvägs till 34, den vändpunkt vi får hoppas på faktiskt är riktig.
Skälet till att jag tar upp ett över ett år gammalt inlägg är att vi nästan är på samma plats igen. Nu härjar 5:e eller 6:e, eller 7:e vågen och den fjärde, femte eller åttonde mutation av denna farsot är i görningen. Helt plötsligt kändes allt som var ljust och fyllt av framtidstro fyllt av oro och ångest igen. Enligt alla medier pekar alla siffror uppåt och Nederländerna stänger ner nästan allt, som kanske ett första i ledet av många länder som följer. Detta påverkar även mig personligen då jag i början på januari skulle dit på jobb, ett jobb som skulle gett mig tillräckligt mycket för att klara mig till sommaren, en utsikt som just nu känns väldigt skakig.
Vi matas också med ickenyheter som basunerar ut att de två folkrikaste regionerna, Madrid och Katalonien där Barcelona är huvudstad, också var de som ekonomiskt föll mest under den spanska nedstängningen. Elpriset skjuter i höjden och tvingar oss att tvätta efter 00:00, lastbilschaufförer strejkar vilket hotar julhandeln och julmaten och gör att bensinpriset skjuter i höjden, och det börjar redan fattas grejer i butik.
Det ständiga bloggandet under karantänen kom till sin ända, men det kanske och tyvärr, forsätter i annan form.
Kommentarer
Skicka en kommentar