Kärleksfast, en följetong om mönster, missöden och misslyckanden. (Del 8)


Kärleken är svår, kärleken är stor och kärleken är drivkraften bakom allt vi gör och allt vi är. Det är svårt att tänka att något kan vara lika omöjligt som tillfredsställande.

Hon hade rödlätt hår, hon hade smilgropar och ett leende som fick en stanna upp och fångas i hennes blick. Hon var vacker, hon var intelligent, hon var kreativ och rolig och de stunder vi hade kom att leva kvar i mitt minne som några av de vackraste i mitt liv.

Hon bodde relativt långt bort och för att ta sig till henne var det automatiskt buss eller hämtning och lämning på den tiden då varken bil eller körkort ens fanns i sinnet, vilket gjorde det ännu mer exotiskt.

Det doftade sådär gammalt jämtländskt i hennes hus, lite fäbodsmässigt, naturnära, träigt och kryddigt. Det märktes att huset hade gamla anor, inte bara på grund av dess utseende men också på grund av var det faktiskt låg, med en utsikt som bländade särskilt när fjällen gnistrade vita i bakgrunden långt in på senvåren eller tidigt på höstvintern.

Det var i alla fall högsommar just nu och då vinden mojnat, vi fikat klart och sjön låg kristallklar tog vi våra respektive badattiraljer och gick ner till strandbrynet och hittade klippor att lägga oss på och bara njuta av några de få varma timmarna som man faktiskt får under en norrländsk sommar. Vi hade med oss en MP3-spelare med tillhörande högtalare och medan vi låg där och speglade oss mot evigheten, medan jag lät min själ segla ut över sjön och förankra mig i nuet ekade "Hide & Seek" ut över vad som kom att bli ett av mina vackraste minnen någonsin.


Vi delade sedan dagar i mitt andra hemland och i min favoritstad, vi delade nätter och vi upptäckte varandra, jag upptäckte hur det var att känna mig äkta. Det var som att segla på moln. 

Att jag sen, omogen och oförberedd, inte visste hur man var tillsammans med någon och särskilt inte på distans, gjorde att jag i alla fall var ärlig när jag berättade om mina snedsteg. En fylla, ett hångel och inte en tanke på någon eller någons känslor, inte ens mina egna då jag dittills aldrig varit så förälskad i någon som jag var. Jag visste helt enkelt inte, jag hade ingen erfarenhet av monogami, jag hade inga tankar kring exklusivitet.

Fast ska jag rannsaka mig själv och mina sår sen tidigare så stämmer bara det till hälften och jag sabbade för mig själv som en omogen idiot i ett eget hormonstint självbedrägeri.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Äntligen vardag!" - Petter Stordalen

Ögonblicken som stöpt mig. (del 3)