Från aska till aska.
Ibland låter jag som världens tabloid-journalist, eller hur? "Just nu, hänt extra, allt om löpet, på löpet". Det är väl kanske bara en ren mekanism som gör att det blir såna där cliffhangers, clickbait helt enkelt. Det gör detsamma, för jag har också insett att det är helt omöjligt att faktiskt tjäna pengar på bloggen, trots att jag försökt. Men nog om det och mina sju intjänade dollar på över 40.000 sidvisningar.
Det som har hänt på sistone har varit på både gott och ont. Jag har sällan haft så mycket castings samtidigt och jag har sällan också bokat så mycket på samma gång. Nästa vecka åker jag till utkanterna av Madrid en hel dag för inspelning, sen till Barcelona fr.o.m. fredag till söndag och veckan därpå in till Madrid igen för ännu ett projekt. Det känns fantastiskt kul och väldigt behövligt, särskilt eftersom jag tyvärr inte fick rollen som jag hoppats på. Rollen med stort R som hade varit en riktigt rolig utmaning att tackla. Rollen som jag gått omkring och psykologiskt förberett mig för, gjort profil inför och hunnit hitta både motivationer, bakgrundsmaterial och det ena med det tredje. Men, jag fick återkoppling och en otroligt positiv sådan då hon jobbar på att få in mig på en annan roll i samma projekt.
Vi har dessutom varvat VAB med VAB och har haft en månad där de i princip bytt veckor, och vi med dem, så vi har varit rätt slitna fysiskt vilket gjort att det inte varit så mycket tid till att skriva på nattetid, då jag normalt bearbetar saker. Och sen, det kanske tyngsta av allt.
I veckan var vi tvungna att ta beslutet att faktiskt söva vår älskade katt Nela. Hon som bott med frugan i bra precis halva hennes liv, och i mitt eget i nästan 10 år. Hon fick en tumör i början på året som har ätit upp insidan av käken, gjort att hon tappat tänder, energi, vikt och till slut gjort att hon sökt sig solljus konstant för att hålla värmen i sin magra kropp. Jag har gett henne medicin 2 gånger var tolfte timme och det har underlättat att hålla infektion och smärta borta, men i veckan klarade hon knappt att stå, gå eller ens ligga ner. Det har varit väldigt väldigt tungt för oss och jag var tvungen att böja mig för en lite snällare taktik än den jag kanske hade valt själv. Vi började med att säga att vi tog henne till ett hem för gamla katter för vård och medicin och att de sen ringde oss ett par dagar senare för att berätta att hon faktiskt dött.
Den lilla vita lögnen blev en långsam upplevelse och ett sätt att vänja sig vid hennes frånvaro i hemmet, som märkts mycket. När vi sen berättade det några dagar senare så tog vår äldste son det med ro och nästan som en lättnad, han hade säkert varit orolig att vi hade lämnat henne själv. Så jag får känna mig besegrad av bättre vetande. Det hade nog inte gått lika smidigt för honom att acceptera hennes bortgång om det skett direkt när vi gjorde det, så jag är faktiskt glad över vilken väg vi valde.
Att jag nu sitter och tittar på hennes askor, hennes kort och hennes tassmärke känns overkligt, men samtidigt otroligt fint.
För att avsluta på en liten positivare ton så har jag dessutom behövt plugga och klara av omtentan, så nu när jag är godkänd på metafysiken är jag dessutom godkänd på Filosofi B, och kommer att kunna plugga vidare!
💔❤️
SvaraRadera