Mitt dagliga bröd.

Jag skulle bestämt vilja hävda att jag är urskuldad det faktum att jag inte kunde ta mig tid att skriva något igår. Dubbelfödelsedag (vi går in på det) och jobb jobb och åter jobb. Och lite sömn från kvällen innan, så morgonrutinen försvann rakt när i den duniga kudden som var min vapendragare och mitt dåliga inflytande.

Jag urskuldar mig också genom att hela tiden fundera, genom att planera och formulera, tankar, ord och historier i huvudet. Tillika så igår mellan mastodontmöten och samtal.

Jag har några inte allt för smickrande webcambilder på mig själv där jag nickat till, men då aktiviteten fortfarande är så pass hög när jag väl kvicknar till så är de ändå ingen kommer med repressalier, i alla fall inte än. Resultaten kommer ju också in, både från höger och vänster. Kanske lite mindre från höger, men jag är ju inte heller rojalist utan rätt mycket råvänster. Konstigt att det finns riktning och färg på medmänsklighet kan man ju tycka. Men i alla fall och oavsett vad, cambilderna - ja, nu får ni fel associationer, häh - de finns, det är en del av den process som är min arbetskontroll och det mina chefer kallar för ett produktivitetsverktyg. Om stress mäter produktivitet, om känslan av att ibland sitta i Panopticon och aldrig bli litad på mäter produktivitet, då ser du här en maskin.

Okej, det har blivit bättre och jag känner mig mindre fängslad och betydligt mer fri, tack vare pengarna som börjat rulla in, men ändå. Det vakande ögat och keyloggern är både moraliskt och psykologiskt prövande. Men tillbaka till det andra, och den intensiva dagen på ett personligt plan som det faktiskt var igår. Dubbelfödelsedag, vad hade Freud sagt? Jag letade ju naturligtvis inte efter en partner som hade samma födelsedag som min mamma, men när det uppdagades så kändes det hela otroligt märkligt. Lätt att komma ihåg. Otroligt konstigt.

Nu bor de förvisso långt ifrån varandra, men att fira dubbelt hade väl varit det naturliga om vi bott närmare varandra. Men samtalen går, i alla fall från mig som medelman, och jag behöver inte fundera jättelänge innan jag kommer på vilket datum det är.

Intressant, eller tragiskt (eller både och), är att sammanträffandet ibland skapar lite skav. Vilket i min mening är helt absurt då ingen tävling finns att finna och då det säkert finns minst flera miljoner till människor som fyller år på samma dag (visst, ingen fler i vår familj, men ändå), men det uppkommer ibland en känsla av att inte få vara unik - upplever jag (från ett håll). Ibland upplever jag det också som om det skulle kunna vara mitt fel och den logiken är också väldigt spännande.

Vi firade i alla fall rejält på plats igår med pasta, sås, tårta, presenter och blommor, och mor fick blommor, kaffe och choklad i sin/min distans, det blev en väldigt lyckad dubbeldag helt enkelt.

Men ändå, vad hade Freud sagt?

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor