Om, om ändå?
Om, tänk om. Tänk om det inte hade varit så, eller tänk om det hade varit så. Tänk om jag sagt så, eller inte gjort så, eller tänk om jag helt enkelt var någon annan. Om öppnar världar, om är fantasins kärleksbarn och om får verkligheten att skälva.
Jag har många gånger tänkt om, tänkt på vad som hade hänt om det var så att pappa inte hade blivit offer för en gravt alkoholiserad lastbilschaffis. Vad hade hänt om pappa fortfarande hade levt? Eller om han hade levt bara ett par år till? Om jag hade fått träffa honom?
Vem hade jag ens varit om pappa överlevt olyckan? Jag hade väl omöjligt varit där jag är idag, den jag är idag, och jag hade väl omöjligt haft mina två fantastiska barn.
Tänk om. Tänk om vi hade stannat kvar i Tanzania ett par år, jag hade fått ett syskon och vi sen rest vidare till nästa land, nästa uppdrag, nästa kultur. Tänk om jag hade vuxit upp mellan Sverige och Tanzania, påbörjat min yrkesbana med något helt annat, haft helt andra vänner, referensramar och en helt annan syn på både människor, nöd, lidande och kärlek.
Tänk om. Tänk om det inte hade hållit för mamma och pappa och de skiljdes åt när jag var 5 och mitt yngre syskon 3, och jag hade slitits mellan mina föräldrar, vuxit upp att hata min pappa, och försonas med tanken på att kärlek inte behöver vara evig för att vara sann när jag fyllt 11. Flyttat till Stockholm när jag var 18 och pluggat på universitet.
Tänk om. Tänk om pappa istället blivit rullstolsburen, eller hjärnförlamad och varit tvungen att ha konstant hjälp 24/7 för att ens kunna överleva under det skal som var hans forna jag. Om mamma helt plötsligt blivit tvungen att dedikera tid, kraft, energi och pengar åt att vårda den grönsak som förut var den man hon älskat så att hon ville skaffa barn med.
Tänk om. Tänk om det var så att livet hade fortgått så som det hade gjort, att han levt, men att allt annat ändå hänt. Att jag pluggat i Frankrike, att jag flyttat till London, Vancouver, att jag bott och pluggat i staterna, träffade min sedermera fru och jag trots allt fick mina två fantastiska barn. Tänk om de haft en farfar så som jag hade en farfar.
Det finns så många tänk om och omöjliga och möjliga kombinationer av vad som skulle kunna ha hänt att det är helt omöjligt att få plats med alla scenarier i en bloggpost. Om är dessutom en outtömlig källa där fantasin sätter gränserna vilket gör att jag för att parafrasera vad min egen farfar en gång uttryckte:
Det är ingen idé att gräma sig över sånt som kunde ha blivit eller kunde ha varit, det finns ändå ingenting du kan göra Nu för ändra det du gjorde Då.
Men ändå, tänk om, tänk om jag kunnat få ge min pappa en kram och berätta vilken fantastisk kvinna han valde till att bli min mor, och att hon gjort allt för att ge mig allt. Tänk om.
Kommentarer
Skicka en kommentar