"Fairytale Murderers."
(Kodak Color 200, shot on my Canon F1 with a 100mm lens.)
Inlägg
"Coca-Cola Happiness."
(Expired Kodak EKTAR1600 featured on my IG.) Fredrik Scheike IG / Twitter: @fscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Slentrian
Skinnjackan hade åkt på, mest av slentrian, det var ju ändå November och det borde vara tillräckligt kallt för att behöva skydda sig. Att temperaturen så där tidigt på morgonen ändå stod på behagliga, onaturliga, 15 grader enligt telefonen var något han inte alls noterat. Månen var rund och kall och gatan badade i det orange-gula skenet från gatlyktorna, neonskyltarna och en och annan förbipasserande morgonpigg buss. Det luktade fortfarande gårdagskvällen, den desperata jakten one-night-stands och sönderrivna soppåsar som någon uppenbarligen försökt hitta föda i. Hund eller människa, det är svårt att ha en uppfattning om när morgonkaffet fortfarande ekade med sin frånvaro. Säkert är att han själv kände sig mer som hund än människa denna morgon och skulle ha rivit upp både ett och annat om löftet av en nybryggd espresso kunde infrias.
Verkligheten
Det brände till på fingret och han väcktes plötsligt ur sin morgontrans. Cigaretten hade han knappt rört och allvaret hade precis lagt sig och hela perrongen var som insvept i tystnad. Han släppte den så att den föll ner på spåren, sög ett tag på fingret där han hade bränt sig och svor tyst åt sig själv. 05:15 pendeln hade aldrig tidigare varit så här sen.
Kakafoni
Och runtomkring samlades flugorna. Det stank redan sedan länge och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det bara skulle bli maggot av kvarlevorna. Han hade redan vant sig vid lukten, börjat känna sig okej med att bara röra sig på tre-fyra kvadratmeter och att få mat genom en lucka i taket sisådär var tredje timme, om man nu fortfarande kunde räkna dagar och veckor i timmar. Men surret. Surret och oljudet. De konstanta vingslagen av en hade varit nog så jobbigt, men när den fyrtionde anslutit sig var kakafonin olidlig.
Gullregn
Hon öppnar munnen och orden väller fram, välvalda och välformulerade ord som klingar av eftertanke. Hon håller sig lugn, håller sig sansad och har tungan rätt i mun. Hon har länge övervägt vad hon vill säga och hon har sällan känt sig så elokvent när det kommer till något så intimt. Nu ska hon äntligen kunna blottlägga sina innersta känslor och rädslor för någon. Hon har vänt och vridit på orden för att de inte ska kunna misstolkas, på alla de språk de talar, och inte hittat utrymme för misstolkning av mening. Innan hon knappt börjat sin blottläggning, avbryter han och undrar när det egentligen är hans tur att få prata.
"LLA-VES"; Work in progress!
In less than a month's time we're premiering "LLA-VES" written by Nerea Lovecchio , my extremly inspirational wife, and produced by her studio Estudio Nerea Lovecchio . Not only am I nervous about the premiere, it's by far one of the most challenging roles that I've ever tackled and I'm so grateful for the opportunity. The play revolves around a family of three and the peculiar situation that they are all in. When odds and ends untie, the plot evolves and when the tension rises, their relationships are tried and tested to the max. The challenge of this role is something that I've always wanted to tackle and the evolution of this character, before and during the performance is something that I am working intensely on. It's also a great deal of fun accepting the challenge, once again, of acting for adults in a language where I am still not 100%, Spanish. It pushes me even further, both mentally and physically than I ever thought possible...
TEMPUS
nostalgi smakar tuggummi för 50 öre och avslagen läskeblask med apelsinsmak av märket som börjar på L, minnen smakar ungefär likadant fast tvärtemot där de bra kanske nästan alltid blir bättre och de ledsna blir livserfarenheter i ett grådimmigt pseudopositiviskt sken, nuet smakar ammonium klor och sulfur och känns långt in under lungorna som måste behandla vår förpestade storstads levnadssituation där krossade drömmar och bortglömda ambitioner och födelsedagar blandas med vår vardagsångest för att skapa smutslagret vi tvättar av varje natt och sminkar över varje morgon, framtiden smakar väte och tungmetall och blodet i våra ådror som kokar långt under absoluta nollpunkten där timmar inte längra spelar någon roll tänder är hårdvaluta och alla skyller på någon annan för att ingen kunnat visselblåsa och varna om dessa förödande konsekvenser så till den grad att våra hjärtan nu är magnetiska och närheten till någon annan levande individ avmagnetiserar vår hela organism och får o...
Little things, big things.
Phew, I haven't been writing here for a long time, and I realized I have a lot of things and a lot of posts that I still have to finish. Stories, poems, thoughts and musings. But none of that right now. This is just one of those "What have you been up to lately?" posts, because my life is so interesting. Or simply because I feel like writing it down, because quite literally, you know, memories and stuff. Life. I've been extremely busy lately. Working around 60-70 hours per week in between my new and old job and stuff and projects on the side as well. It's been real hectic and I'm honestly quite tired of the high rhythm, but at this point in time and life there's nothing really that I can do. It's a very sensitive moment and I should actually put even higher gears in, but the day only has so many hours and minutes, am I right? The other day I had two long wonderful chats together with two separate friends, all equally loving, caring, intel...