FREDRIK SCHEIKE

Helvete vad längesen det var jag satt här. Hel-vet-e. På ren svenska. Och då har jag ju ändå skrutit med, även om det var längesen, att jag hade blivit bättre på att blogga. Tji fick man för de ambitionerna. Det är väl inte heller jättekonstigt med tanke på hur mitt liv i dagsläget ser ut. Mitt schema har varit tjockare än en fryntlig bäver tecknad av Walt Disney själv.

"Om du inte gillar mina principer", sa Groucho Marx en gång, "så har jag andra." Och lite grann så är det som juli har artat sig. En lång helvetiskt varm månad där jag suttit under taknocken och ringt obekanta privatpersoner för att sälja VVS-tjänster. Jag som aldrig gillat B2C, alltså direktmarknadsföring eller business to customer, som det står för.

Det var faktiskt inte längesen jag skrev på bloggen, jag skrev faktiskt här senast igår och jag hann en bra bit. Faktiskt riktigt långt och blev mer eller mindre nöjd med inledningen, men det var längesen jag faktiskt publicerade.

Eskapism - eskapism (engelska escapism ’verklighetsflykt’, av escape ’fly’), flykt från verklighetens problem.  1   En person som framställer sin personlighet eller handlingar på ett sätt som personen har fantiserat om och som inte är reella, är en eskapist. Det man flyr till kan vara olika saker. En fysisk verklighetsflykt kan vara att åka på en resa. "[...] eskapism mer lögnaktig, fantasifull och kan ibland tolkas som ett sjukdomstillstånd." Alkohol och diverse drogers effekter kan också göra att man upplever att man slipper verkligheten för en stund. 2 "Lurar vi oss själva eller är viss verklighetsflykt en förutsättning för att orka med livet?" 3

Tänkte att jag skulle ta och publicera följande novell på Reedsy för en tävling och en möjlighet att vinna 250$, men det visade sig att när jag väl lyckats skriva över 1200 ord på mindre än 24 timmar, att det tydligen kostade att ställa upp i tävlingen. Jag har inte den budgeten eller möjligheten att "slänga pengar i sjön", och kan inte gambla, även om jag själv tycker att storyn är rolig. Så ni får den i sin helhet på engelska här istället. Prompten för tävlingen var "Slow down: Start your story with a character canceling their plans."

Det här är ingen berättelse, det är ingen novell, det är ingen dikt. Det är väl knappt ens en essä, kanske ett kåseri eller är det helt enkelt bara flödesskrivning? Tankar som kommer och går? Ja, oavsett så har jag kommit till insikt med en hel del saker på sistone och min lilla klagomur är denna.

"The Jolly Joker", ett blått jokerkort låg på backen. Alldeles framför dörren. Det kunde ha varit slängt eller tappat där.  Det var dock mest troligt placerat. En blå joker, en klassisk narr, som håller upp en hel kortlek mot en vit bakgrund, kantad av vad man bara kan beskriva som "post-apokalyptiska" stjärnor. Och så texten såklart. "The Jolly Joker".

tomma paradishus lätta kommentarer rosa rosor högtflygande drömmar pioner klöver hemlösa katter som stryker kring en urlakad pool mimosas demonpiss förvrängda ansikten kubistens våta fantasi mänsklig otakt under operettpalmer varje sandkorn vänds bildar världar bortom fabelns AirBnB Greyhounds långa brygga som tar dig långt ut i havet,  piren brinner spöken i spökvåningar oasen för utbrända här svälter varken Satan eller barbröstade poeter här svälter varken Satan eller gravt alkoholiserade lyriker här svälter varken du eller jag. 

visste du att det är drygt fem grader kallare i olivlunden? mellan träden, tjockt lövverk dinglande frukter där solstrålar nätt och jämnt passerar det är därför ölburkar verkar trivas så bra tunga tomma flaskor vodka självordinerad farmaka i små små påsar sperman i en trasig kondom     den trasige trashanken mannen som "bara lagt sig för å.." alla konserveras de perfekt för gummiplastaluminiumnylon&depression tar länge för naturen att konsumera. Fredrik Scheike IG / Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor

Det plingade konstant i telefonen. Minst trehundra meddelanden i timmen. Om Dantes Inferno hade bakgrundsmusik hade det låtit såhär. Upp-och-nedvänd var det ändå en kakafoni med vibrationerna i bordet och ljuset som skvallrade. Tänk om meddelandet kom, trots allt. Får inte. Bör inte. Vill inte. Måste. Ändå. Kolla.

Hur ofta glömmer man bort en vän egentligen? Eller rättare sagt, hur ofta glömmer man bort vänner? Vi är många som saknar dig, men jag är väl den som har fått i uppdrag, eller ja, kanske inte fått det i uppdrag, men tagit på mig att skriva. Så, jag frågar dig igen, hur ofta får man glömma bort sina vänner innan ens vänner slutar att betrakta en som dito?

Om du undrar hur en okokt 332 grams potatis smakar när den helt sonika smäller in i ditt ansikte, kastad av någon du trodde att du kunde lita på så kan jag berätta. Den smakar skilsmässa, den smakar gammalt groll, den smakar osedd sveda och värk, blod och spruckna läppar och den smakar bittert, ack så jävla bittert.

"Hur mår du?" Jag får frågan nästan på slentrian, som alla andra, och ibland på riktigt och då vet jag faktiskt inte vad jag ska svara. Det är en helt omöjligt komplex fråga att faktiskt ge ett kort svar på.

Jag håller på att explodera, att rinna över, jag håller på att rämna. Jag kan inte sitta still och jag kan inte hålla koll på någonting och det är väl hälften kaffe och hälften ångest och hälften någonting annat, men magkänslan är bara både att nåt kommer att hända, att jag vill springa ett maraton, att jag vill bli klar med mina böcker samt att jag vill lägga mig och sova.

”Krasch.”

Det var längesen jag skrev för nöjes skull, eller för att ventilera. Det kommer. Fredrik Scheike IG / Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor