17-18-19/9 As I greet the night. Politisk essä.

Sâ blev det som jag förutspâtt och som jag hoppats att det inte skulle bli. De röda avgâr och de blâ tillträder. Men jag vill inte kalla det en vinst för de blâ utan en förlust för de röd-gröna med Socialdemokraterna i spetsen.

För det är faktiskt mer Perssons fel än Reinfeldts förtjänst. Jag vill tro att detta val har varit ett missnöjesval av Sveriges befolkning, det är i alla fall det jag hoppas.

I och för sig kan till och med jag, inbiten socialist som jag är, säga att det Socialdemokratiska styret den senaste valperioden varit lite väl självgoda. Visst, självsäkerhet är bra, men när den övergâr till självgodhet - utan självinsikt - sâ väcker inte det väljarnas förtroende. Vilket nu förhoppningsvis har fungerat som en väckarklocka för vâr svenska socialdemokrati.

Personligen tror jag att socialismen är det enda sättet att styra ett land pâ, men de blâa fâr nu gärna överbevisa mig, jag tänker inte tacka nej. Jag har ju faktiskt bara vuxit upp med socialismen som styrande ideologi, i alla fall sâ vid medveten âlder, sâ jag kanske bara är rädd för förändringen? Är det kanske dâ Jag som är konservativ? Har jag verkligen svalt socialismens propaganda med hull och hâr?

Bara för att förtydliga, jag tror inte per automatik att det kommer att barka ât skogen bara för att Sverige numera förs av blâ flagg, men jag tror dock att chansen är betydligt större.

Det har varit en tuff mandatperiod den här gângen, kantad av mânga och lânga skandaler och extrema politiska grodor. Men jag tror att det är till följd av den trötta och allmänt uppslupna stämningen inom partiet Socialdemokraterna. Partiets ledning har lugnt lutat sig tillbaka och sagt: "Det är lugnt, alliansen i all ära - men det gâr bra för Sverige och vi behöver inte anstränga oss mer för att fâ folk att rösta pâ oss." En lite för nonchalant stämning och andemening för svenska folket.

För visst gâr det bra för Sverige, verkligen, vi har högkonjuktur och det är helt och hâllet politikens förtjänst, men nâgot som styret inte räknade med var Alliansens slagkraft. Att Allians för Sverige var betydligt bättre förberedda pâ att ta striden om väljarna än vad Socialdemokraterna var. Âter var valupptakten kantad av mânga skandaler och interna trâkigheter, som Folkparti-spioner och medlemsfusk.

Ett brustet Socialdemokratiskt parti.

Dock är nästan det som stör mig mest det politiska rävspel som bâda block har kört med. Moderater pratar bidrag och Socialdemokrater skattesänkningar och annat högertjafs. Social-Moderater och Modekrater, det var inte mycket som skilde partierna ât när det väl kom till kritan.

Sâ hur bra kommer det att gâ för Sverige med blâtt i topp? Hur väl kommer vâr välfärd att mâ?

Jag hoppas innerligt att vârt blâa styre bara räcker i en mandatperiod - en mandatperiod som kommer att vara mycket viktig för det röd-gröna blocket. En chans att vila upp sig, reda ut interna konflikter, stärka banden sinsemellan partierna och sen till slut fâ chansen att arbeta i opposition. Det kan vara en välbehövd paus för Socialdemokratin, en välbehövd liten knäpp pâ näsan om man sâ vill. En fingervisning om att man faktiskt inte kan ignorera sina väljare och luta sig tillbaka och tro att allt löser sig.

När nu frâgan om vem som ska ta över efter Göran Persson som partiledare, är det viktigt att partiet inte delar pâ sig sâ som Vänsterpartiet sorgligt nog gjorde för ett tag sen. Inga självklara namn stâr högt pâ listorna men jag hoppas att det löser sig inom partiet.

Nu väntar jag med spänning och andakt pâ hur den nya regeringen kommer att se ut, med Fredrik Reinfeldt som högsta hönset. Det kommer att bli intressant att följa utvecklingen av Sveriges politik frân ett perspektiv utifrân.

En mycket intressant och nâgot skrämmande mandatperiod följer, men jag är inte sen att överraskas om argumenten hâller.


Puss frân biblioteket.
http://www.fredriksfrankrike.blogspot.com
http://www.Scheikz.Deviantart.com