FREDRIK SCHEIKE

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, för ovanlighetens skull. Men huvudet är så fullt så att jag måste få ur mig brottstycken av det som snurrar i alla fall. Det är ilska, glädje och sorg, det är stress, tappad fokus och det är en prestationsångest, det är kaos i hjärta och hjärna och i kommunikationen dem emellan.

Okej, nu har det varit otroligt tungrott på sistone på det personliga planet. Jag har inte hunnit med särskilt mycket alls och allt runtikring har påverkat min förmåga på jobbet och självklart i största allmänhet mitt humör. Jag tänkte därför att jag byter spår helt och försöker hitta ljusglimtar, få, små men kanske växer dem, i vardagen.

Frågan lyder, hur många bultar finns det i Ölandsbron? Okej, nej, kanske inte riktigt den typen av Nile City-fråga, snarare, var går gränsen för otrohet? Vad är det att vara otrogen gentemot någon? Nu är ämnet väldigt, väldigt laddat, men frågan är i alla fall ställd.

Den senaste veckan har det inte blivit särskilt mycket skrivet som "ni trogna läsare" kanske har märkt. Det har faktiskt sina randiga och rutiga. Framför allt beror det på att jag inte haft mina egna ord i skallen särskilt mycket. Vad betyder det egentligen? Förenklat så har jag pluggat en scen för en audition som jag till slut kunnat spela in och är väldigt, väldigt nöjd med.

Det kanske låter så himla tjatigt och ältande, alla  mina  inlägg  om både död och framför allt om min pappa  på sistone, men det är för att det rör sig i mitt huvud konstant just nu och jag måste hitta kanaler att få ut det på.

En god konversation med en god vän kan vara omvälvande, uppfriskande och omskakande och allt på samma gång. Och precis så var det igår när jag pratade med en av mina äldsta vänner som jag tyvärr inte pratar med allt för ofta längre, det blir helt enkelt så när livet ibland kommer emellan och distanserna gör att man inte lika lätt bara kan glida över på en kaffe.

Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärke, sjöng bandet Kent för vad som nu måste vara hundra år sedan. Ungefär lika längesen som jag fick ett brev som inte var en räkning, en bot eller ett krav på återbetalning. Men precis som Trissreklamen säger, plötsligt händer det. 

Jag ligger på ett hotell i Aranda de Duero, inte jättelångt hemifrån, men tillräckligt för att inte ha möjligheten att sova hemma då jag har föreställning här imorgon klockan 10:00. Jag har precis haft två föreställningar idag i Burgos som ligger ytterligare en timme norröver och ska alldeles snart till att sova, men det kliade så i fingrarna, trots att ögonen känns tunga att jag ligger här och skriver, igen.

Apropå Oscarsgalan och förra året där Chris Rock motvilligt blev en av huvudpersonerna så såg jag just ett klipp av honom som jag faktiskt riktigt inspirerades av. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta relationsråd från en skrikig komiker, men det låg så mycket sanning i det han sa att jag för alltid lagt det på minnet.

Igår var det galan med stort O, den enda, den största, och den mest medieuppbåd av alla, Oscarsgalan , där de främsta inom delar av vårt yrke ska firas med pompa, ståt och galans. "Everything Everywhere All at Once" blev stora vinnaren och fick bli årets snackis, till skillnad från förra årets som ju tyvärr blev långt ifrån filmerna, då Will Smith tyckte det var en lysande idé att gå och upp och smälla till Chris Rock och satte smolk i bägaren på resten av festen.

Jag har för första gången på år faktiskt, varit ruskigt bakis idag. Det är ingenting jag är särskilt stolt över, men samtidigt är det också ändå rätt roligt. Roligt med tanke på det lilla jag drack igår jämfört med hur en vanlig festkväll i Östersund i 20-årsåldern brukade se ut, otroligt jobbigt med tanke på att jag hade genrep och extremt mycket gnäll och tråkig attityd hemmavid.

Det roliga med att börja blogga mer konstant är ändå responsen jag har börjat få. Det är flera som har sagt att det är kul att läsa vad jag skriver och att det är relaterbart , vilket är precis det jag är ute efter. Det sorgliga i kråksången är naturligtvis att jag inser hur många människor som jag kallar vänner som jag inte längre håller regelbunden kontakt med.

För några veckor sedan så gjorde jag selftapes för lite olika projekt, bland annat ett som jag kom väldigt nära  men som jag till slut inte fick. Nu håller vi tummarna, igen. Den här gången för det större av de projekten som jag rätt nyss fått veta har optionerat mig!

Att vara egenföretagare, att satsa på sig själv, att satsa på sin drömmar och rakt ut säga att du är beredd på att ta smällarna med det goda och det goda med onda. I Spanien kallas det att vara autónomo, eller ja, självgående, och det är precis en sådan typ av "anställningsform" jag jobbat under de senaste fyra åren, och nu också har lärt mig att hata.

Följande är en text som jag skickade in för publicering i den eminenta Horisont , men som tyvärr inte kom med i deras nummer kring Arv. Så då publicerar jag den här i sin helhet istället.

Jag har sedan länge sagt att jag måste sluta köpa böcker innan jag har läst klart alla som jag har och fortfarande inte har läst. Nu får jag det kanske att låta som ett typ av beroendeproblem, och det finns ju onekligen sämre saker att vara beroende av än just böcker, men det var inte riktigt det jag menade.

Jag lovade på min Instagram att jag skulle berätta lite längre om kortfilmen jag spelade in, eller jag kanske inte just om den, men en historie associerad till just inspelningen. Historien om när jag upptäckte hur extremt mycket jag älskade skådespeleri.

Häromdagen höll vi på att flytta möbler och det blev två vändor fram och tillbaka till Madrid, och två vändor upp och ner för 3 våningar och ett källarplan. Första vändan på väg hem såg solen rent postapokalyptisk ut, den andra vändan lyste Venus, Jupiter och en halvmåne upp himlen på ett sätt jag aldrig sett förut.

Jag har varit i Paris så många gånger att jag, trots att det gått år sen sist, känner att jag fortfarande hittar och kan ta mig fram utan någon större svårighet. Metron är enkel, kvarteren är svåra, men skyltarna är relativt tydliga trots att mitt språk nu är på fallrepet.