Dag 24.

Varje gång någon av oss går ut med hunden säger vi samma gamla nötta skämt; "Jag lovar att inte ta allt för lång tid på mig", och grejen är, det blir aldrig gammalt.

Från att ha haft relativt låga dödsantal under helgen har kurvan återigen svängt och pekar uppåt. Det var en ljus helg och trots att det är långt under de cirka 1000 som dog om dagen förra veckan, så är det ändå en dålig vändning.

Alltid förut, när jag var ute och gick med vår hund, så var promenaderna lättsamma, njutbara och framför allt slösade jag mycket mobilbatteri samt uppmärksamhet på töntiga AR+-spel. Sånt som fick tiden att gå medan vår hund sniffade på lyktstolpar och letade efter lämpliga ställen att bajsa. Vad längesen det verkar. Hur främmande den känslan är.

Nu har jag knappt musik igång, ser mig över axeln om det är så att jag går längre än till gathörnet och njuter av varenda andetag av frisk luft jag kan ta.

Jag vet att jag pratar mycket om mitt grannskap, men det är det enda sociala umgänget som finns utanför våra fyra väggar, och på vägen in från den nattliga promenaden smiter en av de medelålders tanterna in bakom mig och säger; "nu när det är natt måste man passa på" och jag märker att det var henne jag sett sittandes på bänken nära busshållsplatsen både på väg ut och in på promenaden, utan att faktiskt se att det var hon.

Även om jag inte tycker att man ska bryta lagarna, och tycker att hennes beteende är egoistiskt, förstår jag den civila olydnad och rastlöshet som börjar gro.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor