Dag 30.
(Huset du ser en stor vit vägg av är byns postkontor, och folket du ser är kön runt ett helt kvarter.)
Livsnödvändiga tjänster ja. Nu efter påskhelgen skulle ju till och med "normalare jobb" och såna anställningar som inte är direkt och exakt samhällsnyttiga såsom advokatfirmor och kontorsjobb öppna. Men posten då? Är den inte Corona eller Covid-19 vänlig?
Vädret ackompanjerade väl rätt väl känslan, utan att glorifiera och skönmåla, det var en helt stålgrå dag med inslag av regn. Inte något inbjudande väder att vara ute och spatsera i eller hänga på terrassen, men som inlägget skvallrar om, nog är nog, så vi trotsade vädret med gummistövlar och regnkläder på och hängde på terrassen i totalt två timmar.
Vi är de enda i grannskapet som faktiskt utnyttjar terrassen och innergården så pass mycket som vi gör, men det har kommit till den punkten då vi skiter i om de stirrar ut genom sina stängda fönster och tycker att vi är galna. Ibland händer det ju som sagt att vi springer in i någon snacksalig men allt som oftast är vi ensamma med den rena luften.
Stängda fönster. Ja, du läste rätt. Stängda fönster, neddragna persienner och ibland stängda fönsterluckor mitt på dagen. Ibland när vi tittar oss omkring verkar vi vara de enda som faktiskt vädrar. Vi är beroende av den lilla friska luften som ändå sveper genom våra 5 fönster i vår lägenhet. Lite bättre hjälper dessutom syret oss att sova på natten, så vad gör de andra grannarna? De med barn?
Oj, vad det ibland känns som att vi lever Groundhog Day, särskilt eftersom vi närmar oss 40 dagar inomhus.
Fredrik Scheike
IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor
Skickar tillit, mod och uthållighet med mpnga styrke kramar 💗
SvaraRaderaTack för dina varma ord, vem du nu än är! :)
SvaraRadera