Dag 38.

(En äldre man tittar ut genom fönstret på förbipasserande bilar, medan barn hängt upp sina "#quedateencasa"-regnbågar på balkongen ovanför.)

Det sägs att den enklaste vägen mellan A och B är en rak linje, så därför är ett samtal med en vän, istället för en lång utdragen meddelandekontakt fram och tillbaka mycket enklare och något som jag verkligen börjar ta tag i. Fråga mina vänner, ringa dem och be dem berätta hur de mår. Det är något positivt att ta med sig och en vana att nära även i framtiden efter Corona och Covid-19.

När den värsta sociala hungern råder är det skönt att känna att jag har ett kontaktnät även utanför landet, utanför den värsta misären och paniken. Jag vet att jag låter som en gubbe från 40-talet, men att tekniken hunnit så pass långt att vi kan prata med och se varandra i realtid i andra länder, i andra tidszoner och över hav berg är ingenting annat än vansinnigt magiskt. Det var ju så, när jag och min fru var i början av vår relation, så var det en brutal distans. Vi träffades i New York, hon flyttade hem till Madrid och jag till Los Angeles, och vi "pendlade" nästan varannan månad för att träffa varandra.

Jag vet, i en värld av flyg-shaming är det inte det roligaste att slå sig för bröstet för, det var många ton av CO2 som spreds för vinden, men kärlek är kärlek och den investerade tiden och pengen samt åtskilliga timmar av video- och röstsamtal,  gör att vi är här, där vi är nu.

Jag pratade relativt länge med en kompis, nu vet jag inte ens om det var i måndags men jag attribuerar samtalet till den dagen, som jag inte pratat med på rätt länge. Han har precis som jag hattat runt i världen, hittat hem och platser och spridit sina hjärtebitar till höger och vänster, och nu är han, för tillfället ska tilläggas, hemma i Ungern.

Ungern, detta nästan helfascistiska land, med en regelrätt EU-fientlig, nationalistisk diktator vid makten. Ungern, ett land som jag själv älskar, då Budapest är en fantastisk stad som jag varit i ett par gånger, där jag ätit, levt och mått bra.

Ungern, detta land som har mildare restriktioner än det demokratiska Spanien. Det är en rätt skrämmande tanke, men min kompis berättar ungefär det följande;

"Då han har en nästintill total makt över parlamentet, då partiet är så stort, var de snabba på att stänga gränserna vilket gjorde att smittan enbart blev inhemsk. Landet semi-stängde rätt fort, men ändå är byggvaruhus, klädbutiker och sånt öppna. Det upprättades snabbt vissa begränsningar, så som att bara äldre bara får gå ut och handla mellan vissa tider och att bara visst många får samlas i grupp. Social distansering är norm. Mitt upp i all rädsla och panik har Han dock ändrat både en och annan lag som nästan ger honom vetorätt och full makt över riksdagens beslut, han kan ändra och vrida dem i praktiken hur han vill. Men jag får ändå vara ute och gå och njuta av solen."

Kulturskillnader, kulturkrockar och hemskheter. I hur många av världens länder kommer pandemin att göra att ledare missbrukar sin makt? I hur många länder kommer dessa demokratiska övertramp att bestå? Utöver de uppenbara ekonomiska effekterna, hur kommer politiken och makten att utformas efter detta?

Hur ser det ut där du bor just nu?

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor