Dag 48.

Långfredag. Det var det förra veckan, men tro inte att den här fredagen känns kortare för det. Det är så otroligt lätt att bli nostalgisk, tänka på allt man missar och allt man haft och nu inte har. Att tänka att förra året vid den här tiden så hade vi precis flyttat in i vårt nya, nu högt lovade och prisade, hem, och för drygt fyra år sedan vid den här tiden så hängde vi på stranden, utan ett bekymmer i världen.
Ju längre bak man räknar, desto mer nostalgisk hinner man bli, och man kan räkna så långt bak tills dess att vi själva var barn utan ett bekymmer i världen, med rumpan torr, mat på bordet och undrandes NÄR nästa Super Mario egentligen kommer ut och om man skulle kunna hinna önska sig det i födelsedagspresent?

Missförstå mig rätt, jag hade inte velat vara barn i den här Corona och Covid-19-krisen, jag skattar mig lycklig över att ha haft en sådan barndom som har gjort mig till den rationella och relativt mogna människa jag är idag. Även om det sägs att barn anpassar sig bättre än vuxna, så har vi ändå förmågan att relativisera och tänka logiskt kring situationer som denna, på ett sätt som barn inte har och bara får acceptera. Dock blir jag förbannad när vuxna, uppenbart högutbildade och i någon form av maktställning verkar ha tappat all möjlig kontakt med sin egna barndom.

Jag förstår verkligen inte hur man kan resonera när man säger att detta inte kommer att ha långtgående effekter på barn och unga. Jag är ingen psykolog och det är väl mest troligt en viktig komponent som fattas i mina egna resonemang och slutsatser, men, den egna situationen, samt de barn som bor på gården som jag observerar har lärt sig mönster och skapat fobier och fått ångest-triggers.

Deras mamma, som oftast spatserar med dem och leker med dem på gården bekände att hennes barn inte törs närma sig grinden som vätter mot gatan och att deras yngste skriker rakt ut så fort hon försöker. Deras äldste har vi mött några gånger, och hon med sina dryga 6 år, är den första som viker undan, flera meter, och påvisar social distans med panik i blicken.

UPDATE: Jag kan inte fortsätta skriva det här inlägget i perfektum och bara få det att bara handla om förra fredagen som först var tänkt, då det först blev snack om att barn kommer att få gå ut, för att sedan handla om att barn skulle få hänga med till affären och apotek med en våldsam proteststorm till följd tills slutliga omsvängningen igår som gör att föräldrar visst får ta ut barn på promenad.

En himla soppa helt enkelt, och proteststormen var helt klart berättigad med tanke på att nästan alla experter är eniga om 1) att stängda miljöer, så som butiker, banker samt apotek där många sjuka dessutom är, är sämre att vistas i; 2) att barn, av någon anledning, löper mindre risk att få symptom men ändå är potentiella superspridare. Alla föräldrar pustar ut.

Nu kommer väl bara motvågen med alla deras protester gentemot den minimala respiten som föräldrar nu får. Den som väntar får se.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor