Dag 19.

(Affisch till alla dessa respektlösa hundägare som passar på att inte plocka upp efter sig.)

Jag kanske blir repetitiv trots att jag försöker att undvika repetition, det är nog sant, men bristen på input och inspiration gör att det kanske hackar i skivan, jag får be om ursäkt. Det känns som att det är måndag jag skriver om, det måste det nog vara om det var söndag jag skrev om igår.

Vis av gårdagen vaknade jag först av alla klockan 09:00 för att gå ut med våran hund, så att inga fler olyckor skulle ske i hemmet, ensam på gatan och inte en polisbil i sikte. Dock ett par ambulanser, en i rörelse och en parkerad utanför ett hem alldeles i närheten, utan ambulansförare i sikte.

Dekadent eller deprimerat; väl hemma gick jag och lade mig på soffan, för att inte störa, och tänkte att jag bokstavligt skulle kvarta, när vi alla vaknade vid kvart i tolv, hade vi missade samtal, oroliga meddelanden och whatsapps. Min frus föräldrar, som verkligen bor fem minuters gångväg bort, och som vi haft och har tät kontakt med de här dagarna, hade börjat bli oroliga över bristen på livstecken och där och då togs beslutet om att införa en vettigare rutin.

I januari, och nästan halva februari slutade jag dricka kaffe efter att ha druckit för mycket en dag. Det var svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att uthärda den extrema huvudvärken och abstinensen som i början var hela min vardag. Men det gick. Jag blev piggare. Tänkte klarare. Sov och åt bättre.

Det gick, så att faktiskt ta tag i saker, och inte låta lealösheten vinna är någonting jag bevisat för mig själv att jag kan. Så upp och hoppa, börja trolla.

Min "No shame" spellista går varm här hemma, byggs på mellan varven och fick måndagseftermiddagen att bli lite mer dansant och livlig.

Och sen blev det tisdag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor