Dag 44.

(Mörkret, ljuset - vad det nu är - i slutet av tunneln.)

Det är intressant att gå på sena hundpromenader. Sådär runt klockan 23:00 varje natt är jag ute, och den enda skillnaden mot, säg klockan, 17:00, är att det är mörkt och att luften är, om möjligt, ännu friskare och renare. Det är en magisk känsla att verkligen få fylla lungorna med en sådan pur luft.

Onsdagar är numera också en punkt i veckan att förhålla sig till och erbjuder alltid lite av ett äventyr. Den här veckan kunde jag hoppa över marknaden, men var ändå tvungen att ta mig till två butiker för att kunna få både ekologiskt och kompletterande billiga smågrejer som inte finns på den förstnämnda.

Jag hade kunnat göra som många andra som fiffigt skaffar både träning och utetid, med sina kilometerlånga konkningar av matvaror, men vi handlar så pass mycket att jag är tvungen att ta bilen. Stämningen i butikerna är alltid lite mättad, det är självklart antiseptiskt och handskar på i dörren, men sen möter du verkligen nästan aldrig någons blick förrän du står i kassan. Smittar Corona och Covid-19 verkligen via ögonkontakt?

I den andra butiken och mitt sista stopp innan hemmet utspelade sig en scen som fick mig att ifrågasätta människors förmåga till logiskt tänkande och resonerande. På skylten vid kassan står det att de inte accepterar byten eller att produkter lämnas tillbaka på grund av smittorisken i dessa tider, en skylt som kan accepteras och i modifierade format setts överallt.

Då kommer det en kvinna med mask och handskar, med en glödlampa som hon uppenbarligen köpt fel dagen innan. Hon påvisar detta och säger att hon skulle behöva köpa varmt ljus, inte kallt och insåg sitt fel när hon hade hunnit hem. Hon undrar således om det vore möjligt att få byta den obrutna förpackningen mot en likadan, fast då med varm ljuskvalité, varpå kassörskan hänvisar till skylten. Kvinnan accepterar motvilligt, stoppar ner sin felaktiga glödlampa i väskan, desinficerar sina handskskyddade händer, sätter på ett extra lager av butikens plastvantar och blir stoppad från att gå in precis i entréen. Och det är just här min hjärna sparkas igång av ologik.

Vakten och kassörskan, respektive, meddelar kvinnan att hon absolut inte får gå in i butiken med glödlampan utan måste slänga den i en av deras återvinningshinkar utanför kassan. Detta då glödlampan kan medföra en smittorisk då hon försökt att byta densamme tidigare.

Jag undrar bara, har inte kvinnan kläder på sig? En väska? En mobil? Egen mask och egna handskar? Skor? Bilnycklar? Uppenbarligen en plånbok? Jag menar egentligen, hundra andra grejer, som alla har varit i hennes hem, till och med längre tid, och säkerligen genom en hel del andra situationer en just den där glödlampan hon blir stoppad för. Jag kan nästan köpa logiken i att hon inte får lämna tillbaka den, för att någon annan kund skulle kunna komma att ta den, men att hon blir nekad tillträde till butiken för att hon har den nedstoppad i väskan?

Och så blev det torsdag.

Fredrik Scheike

IG/Twitter: @fredrikscheike // fb.com/FredrikScheikeActor